Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Admittans ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Admittans—Adolf Fredrik
98
tande myndighet kallas
administrativa mål. —
Administrativ domsrätt,
förvaltande myndighets domsrätt i
skuldfordringsmål mellan staten
och den enskilde.
Admitta’ns, se Impedans.
Admonitio’n (av lat.
admone’-re, påminna), förmaning, varning.
Ad no’tam, lat., taga något
ad n o t a m, lägga något på
minnet.
Adolf av Nassau, f. 1255,
d. 1298, tysk konung, vald till
Rudolfs av Habsburg
efterträdare 1292. Då han visade sig
alltför självständig mot
kurfurstarna, slöto sig dessa till Rudolfs
son Albrekt, vilken besegrade
honom.
Adolf Fredrik, f. 1710, d. 1771,
konung i Sverige 1751—71; son
av Kristian August, furstbiskop
av Lübeck, yngre broder till
Karl XII:s svåger hertig
Fredrik IV av Holstein-Gottorp; på
mödernet härstammade A. från
Karl IX. Då Karl XII:s
systerson, Karl Fredrik, dog
1739, blev A. under några år
administratör av Holstein-Gottorp
som förmyndare för Karl
Fredriks son Karl Peter Ulrik
(se Peter III av Ryssland). Denne
valdes hösten 1742 till svensk
tronföljare, men då hans moster,
kejsarinnan Elisabet av
Ryssland, önskade honom till sin
efterträdare, antogo hattarna hennes
förslag att i stället välja A.
Hon gav härvid löfte om billiga
fredsvillkor efter det olyckliga
1741—42 års krig, då hon till
varje pris önskade utestänga
bondeståndets kandidat, danske
kronprinsen Fredrik. A. blev också
vald. Hans 1744 ingångna
äktenskap med Lovisa Ulrika av
Preussen fick avgörande betydelse
för A:s ställning. Den unga
Adolf Fredrik. Målning av A. Pesne.
kronprinsessan tog genast parti
för hattarna, och A. följde
henne steg för steg såsom senare
blev hans vana. Med K. G.
Tes-sins utnämning till
överstemarskalk i början av 1745 var
arvfurstens anslutning till det
ryssfientliga hattpartiet avgjord. Vid
den stormiga riksdagen 1746—47
framstod tronföljaren i det
närmaste som partiets chef och
spänningen med mösspartiet och
Ryssland blev så stark, att han
härmed hade satt sig och sin ätt
i fara. Efter hattpartiets seger
belönades A. bl. a. med ökade
anslag till hovstaten och med
löften om vidgad makt.
Hovlivet fick en prägel av glättighet,
glans och kultur, som påminde om
Kristinas dagar. Prins Gustavs
4 — I. e x. I. Tr. 2. 5. 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
