Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Afrika
138
Vegetationsbild. övre Nilen.
(Se vidare art. om resp, länder.)
— Upptäckts- och
kolonisationshistoria. Forntidens kunskap om
A. inskränkte sig i stort sett till
norra A., vid vars Medelhavskust
funnos sådana kulturhärdar som
Egypten, det grekiska Kyrenaika
och det feniciska Kartago. Redan
omkr. 470 f. Kr. seglade
kartagern Hanno till Sierra Leone på
A:s västkust, och från Egypten
gjordes försök att tränga uppför
Nilen. Sedan romarna omkr.
Kristi födelse kommit i
besittning av hela den nordafrikanska
kuststräckan, företogos därifrån
expeditioner till Sahara, och
långt ute i öknen lades
militärläger, ss. t. ex. det nyligen
återfunna Timgad. Det romerska
väldet i A. föll sönder under
folkvandringarna och efterträddes på
600-t. av det arabiska. Araberna
framträngde långt in i A. till
Niger och Abessinien; deras skepp
nådde bl. a. Senegal,
Madagaskar och Sofala. A:s storlek
och kustform klarlades först
genom de portugisiska sjöfärderna
på 1400-t., vilka först föranleddes
av strävan att få förbindelse med
”prästkonungen Johannes’ rike”,
det sedan 300-t. kristna
Abessinien, sedan av hoppet att på
denna väg nå fram till Indien.
1434 nåddes Kap Bojador och
1486 upptäckte B. Diaz A:s
sydspets, som kringseglades av Vasco
da Gama på hans resa till
Indien 1498. Senare nåddes bl. a.
Suez (1541). Portugal fick
genom dessa färder betydande,
ehuru föga givande kolonier i
A. Under 1600-t. förvärvade
England koloniområden vid
Guldkusten, Frankrike i Senegal,
Sverige vid Guinea och
Nederländerna i Syd-Afrika. Här grundlädes
1652 Kapstaden, till vars
omgivningar holländska nybyggare,
boer, flyttade. 1795 erövrades
Kapkolonien av engelsmännen.
Med 1800-t. börjar en intensivare
kolonisering och ett ingående
utforskande av A. 1778 hade The
African Association stiftats i
London med mål att utforska A: s
inland. Dess forskningar
omfattade huvudsakligen
Nigerområ-det, där man sökte den stora
handelsstaden Timbuktu, som 1827
nåddes av R. Caillé. Nigers lopp
utforskades 1822—30 av
engelsmännen Clapperton och Lander,
vilka sedan fingo franska
efterföljare. Tysken H. Barths
utforskade 1850—55 Sudan. På
Nilens övre lopp och källor hade
uppmärksamheten fästs genom
Bonapartes expedition till
Egypten 1798. 1821 nådde
fransmannen Cailliaud föreningspunkten
för Vita och Blå Nilen, men ännu
på 1840-t. var Nilens övre lopp
okänt, och först genom
utforskandet av det inre öst-Afrika blev
det utrett. I öst-Afrika
verksamma missionärer bidrogo kraftigt
till utforskandet av detta område;
så gåvo t. ex. tyskarna Rebman
och Krapf de första
skildringarna av Kilimandjaros och Kenyas
snötäckta vulkaner och genom
dem hemfördes även berättelser
om stora sjöar invid dessa berg.
Engelska expeditioner utrustades
för att konstatera hur härmed
förhöll sig och genom Burton
och Speke nåddes Tanganyika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
