Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andiroba-olja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
Andningsljud—Andningsrötter
424
land- och vattendjur är sålunda
högst avsevärd (se
Andningsorgan). Hos växterna sker
gasutbytet genom växtdelarnas
överhud, hos högre växter
huvudsakligen genom klyvöppningarna
och barkporerna, genom vilka
luft inkommer i
intercellularrum-men (se Blad och
Andningsrötter). Berövas växterna
tillgång till fritt syre (jfr
Ana-ë r o b), kan likväl en viss tid
förflyta, innan de dö, varunder den
vanliga A. ersättes av s. k. intr
a-molekylär A. 1.
självjäsning, vilken består i en
kemisk sönderdelning av vissa
ämnen (t. ex. socker), varvid energi
frigöres. Intramolekylär A.
förekommer även hos vissa djur, t. ex.
binnikemaskar, vilka leva i en
omgivning, där syre saknas.
Andningsljud, svaga ljud, som
uppstå under andningen vid
luftens passage till och från de
finare luftrören och lungblåsorna.
A. förnimmes genom lyssnande
utanpå bröstkorgen, au sku 1
-tation (se d. o.);
fastställande av dess karaktär är av stor
betydelse för utforskande av
arten och utbredningen av sjukliga
processer i lungorna.
Andningsorgan 1- res pir a
-tionsorgan, de organ hos
djuren, vilka förmedla den yttre
andningen (jfr Andning).
Hos de enklast byggda djuren
sker gasutbytet mellan kroppen
och omgivningen genom nästan
alla kroppens celler. Kroppens
alla ytor hos exempelvis
kavi-tetsdjur, hela huden hos t. ex.
virvelmaskar, daggmasken, en
mängd mikroskopiskt små
kräftdjur m. fl. tjänstgöra som
and-ningsytor. I och med att kroppen
tilltager i storlek och dess
byggnad blir mer komplicerad, i det
särskilda organ utbildas för olika
förrättningar, komma många av
kroppens delar icke längre att stå
i en mer 1. mindre direkt beröring
med det yttre mediet (luft 1.
vatten), och särskilt kroppens inre
vävnader bliva för gasutbytet
hänvisade till de närmast
omgivande vävnaderna. Även om
huden allt fortfarande mer 1.
mindre kommer att stå i
andningens tjänst, inträder dock nu
en lokalisering av andningen,
d. v. s. särskilda A. komma till
utbildning. Ett blodkärlssystem,
som antingen saknades 1. var föga
utvecklat hos djur utan A.,
ombesörjer nu de inre vävnadernas
gasutbyte. För att emellertid
andningen alltjämt skall bliva av
den största möjliga effektivitet,
förstoras nu den respiratoriska
ytan genom veckbildningar.
Alldenstund gasutbytet mellan
kroppen och det omgivande mediet
endast kan försiggå genom tunna
hinnor, äro A: s yttre, mot mediet
vända ytor alltid mycket
tunn-väggiga. Hos i vatten levande
djur förstoras den respiratoriska
ytan genom utstjälpningar i
riktning från kroppens yta: g ä
-lar (se d. o.); hos en del djur
antaga dessa en från den vanliga
formen avvikande gestaltning:
trakégälar (se d. o.) och
vattenlungor (se
Havs-gurkor). Hos djur, vilka
andas atmosfärisk luft, måste A.
skyddas mot intorkning, och detta
sker genom den respiratoriska
ytans instjälpning inåt kroppen.
De bägge huvudtyperna av A.
äro här lungor och t r a k é e r
(se d. o.). Hos spindeldjur (se
d. o.) finnas s. k. t r a k é
-lungor. — Växterna sakna A.
Andningsrör, se T r a k é e r.
Andningsrötter 1. p n e u
mato f o’ r e r, hos vissa
sumpväxter, ss. sump-cypressen (Taxo’-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
