Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anilit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
Anjeskutan—Anka
452
svärjning av officerare under
1788 års krig mot Ryssland,
orsakad av missnöje över den ökade
konungamakten och Gustav III:s
sätt att utöva den samt hans
egenmäktiga beslut om kriget.
Tillfället togs härjämte i akt av
ett finländskt parti, lett av
majorerna J. A. Jägerhorn och K. H.
Klick, som under påverkan av G.
M. Sprengtportens (se d. o.) idéer
ville skilja Finland från Sverige.
Då Gustav III:s plan att hastigt
anfalla Petersburg misslyckats,
förmådde dessa jämte bl. a.
överste J. H. Hästesko, general K. G.
Armfelt att 8 aug. 1788 i Liikala
erbjuda ryska kejsarinnan fred
mot det att Finland finge sitt
landområde från tiden före 1743
tillbaka. 12 aug. uppsattes i
An-jala en deklaration av 113
officerare, att de med ed ansvarade för
anbudet till kejsarinnan.
Konungen, som fått ett oundertecknat
exemplar härav, vågade ej lita på
några trupper och fruktade för
sitt liv. En dansk krigsförklaring
21 aug. föranledde honom att
återresa till Sverige, där
stämningen vände sig helt till hans
förmån. Det ryska svaret, som
genom sin uppmaning till de
sammansvurna att hålla sig
neutrala i den rysk-svenska kampen
tydligt, ådagalade, att kejsarinnan
sökte göra separationsplanerna
till huvudsak i rörelsen, var en
svår missräkning för Armfelt och
flertalet av de svenska
officerarna, vilka till Gustav III avgåvo
en förklaring, att de ville till det
yttersta kämpa för det svenska
väldets bestånd. Men de vunno en
stor del av härens och flottans
officerare jämte hertig Karl för
sin fordran på riksdagens
inkallande och fred. Gustav III kände
sig dock nu stark nog att vägra.
Då det danska kriget lyckligt
av
slutats, upplöste han i okt.
An-jalahären och fängslade de ledare,
som ej hunnit fly till Ryssland.
Flera dömdes till döden, men
endast överste Hästesko avrättades.
Anjeskutan, fjäll i n.
Jämtland, 1,199 m. ö. h.
Anjou [agjo’], förut
väst-fransk provins vid nedre Loire
med huvudstaden Ångers. Under
medeltiden var A. ett grevskap,
som tillföll England, när dess
tron 1154 intogs av Henrik II,
vars mor tillhörde huset A. Det
återvanns 1204 av Frankrike och
gavs i förläning åt franska
prinsar. En av dessa, Ludvig IX :s
broder Karl, blev 1266 konung i
Neapel och grundade där huset
Anjou (se Neapel). En av
Karls avkomlingar, Karl Robert,
blev 1308 vald till konung av
Ungern (se d. o.). Grevskapet
A., som genom Karls dotterson
Filip VI åter kom under franska
kronan, blev 1360 hertigdöme
men indrogs av Ludvig XI. A.
har sedan varit hertigtitel för
flera franska prinsar.
Anjou [a’nsjo], Lars
Anton, f. 1803, d. 1884,
kyrkohisto-riker, biskop i Visby från 1859,
professor i Uppsala 1845—55,
ecklesiastikminister 1855—59.
Grundlig kyrkohistorisk forskare
utgav han bl. a. Svenska kyrkans
historia ifrån Upsala möte år
1593 till slutet af sjuttonde
århundradet (1866). 1859 års
läro-verksstadga bär A:s
kontrasigna-tion.
Anka, tamform av vanliga
gräsanden, i en mångfald olika
raser. Den svenska A. är icke
någon konstant ras. Den har
mycket gemensamt med vildanden, är
liten, god ruvare, gott köttdjur
samt medelmåttig värpare. —
A y 1 e s b u r y a n k a n, stor, vit
köttras (vikt 3—4 kg.), medel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
