Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arkeologi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
649
Arkeologi—Arkimedes’ princip
650
Kr., Anaxagoras’ lärjunge; en
konung av Makedonien 413—399;
konung Mitridates’ av Pontos
fältherre A., som i kamp mot
romarna blev slagen av Sulla 86
f. Kr.; samt etnarken A. över
Judéen, Samarien och Iduméen,
Herodes den stores son, avsatt
av romarna efter en kort
regering, 4 f. Kr.—6 e. Kr.
Arkeologi’ (grek, arkaj’os,
gammal, och lo’gos, lära),
forn-kunskap (se d. o.). — A r k e o
-1 o’ g, fornforskare.
Arkesila’os, f. 315 f. Kr., d.
241, grekisk filosof. Se
Skepticismen.
Arkespo’r, urmodercellen för
sporbildning hos mossor,
kärlkryptogamer och fanerogamer.
Arki-, se Ä r k e -.
Arkia’ter (av grek, arki-,
ärke-, över, och iatro’s, läkare),
numera avskaffad titel på läkare
i bemärkt ställning, i början
till-lagd konungarnas livläkare,
sedermera hederstitel för
framstående ämbetsläkare.
Arkida’mos, konung av Sparta
468 f. Kr., började 431 det första
peloponnesiska kriget,
som efter honom kallas det a r
-kidamiska.
Arki’lokos, grekisk skald
(omkr. 650 f. Kr.). Levde på öarna
Paros och Tasos. Känd såsom
förnyare av versformen, i det han
vid sidan av det äldre episka
daktyliska versslaget
(hexametern) införde jamben och trokén.
Dessa mer lyriska versformer
använde A. företrädesvis i sina
satirer, vilka utgöra hänsynslösa
angrepp på hans personliga
fiender. A. ställdes av samtiden vid
sidan av Homeros.
Arkimandri’t (grek. arki-,
ärke-, och ma’ndra, kloster),
”överabbot”, benämning på vissa
klosters föreståndare inom
grekisk-katolska kyrkan samt
stundom även i västerlandet.
Arkime’des, f. omkr. 287, d.
212 f. Kr. i Syrakusa, Sicilien,
antikens störste matematiker. Av
A:s arbeten ha 11 avhandlingar
bevarats. Han behandlade nära
nog alla sin tids matematiska
problem. Han inneslöt % mellan
gränserna 3 1/, och 3 10/n,
beräknade ytorna av ellipsen,
parabelsegmentet och sfäriska segmenter
samt volymerna av sfären,
cylindern och en del andra kroppar
och uppfann den efter honom
uppkallade spiralen. Genom de
metoder, A. använde, kan han
sägas ha anteciperat upptäckten
av infinitesimalräkningen, som
först 1900 år efter honom
grundlädes av Newton och Leibniz. —
Inom mekanikens område gjorde
sig A. särskilt bemärkt genom
sina fundamentala rön
beträffande hydrostatiken, en före honom
okänd vetenskap. Den
betydelsefullaste upptäckten här är
Arkimedes’ princip (se d. o.).
— Under Syrakusas belägring av
romarna år 212 lär A. ha
uppfunnit och konstruerat diverse
försvarsverktyg, bl. a. en större
brännspegel, medelst vilken
fiendens fartyg sattes i brand.
Arkimedes’ princip. En i en
vätska nedsänkt kropp förlorar
lika mycket i vikt som vikten av
den undanträngda vätskemassan
(deplacementet). På en dylik
nedsänkt kropp verka två
varandra motsatta krafter, nämligen
dels tyngdkraften, dels vattnets
lyftkraft. Är den förra mindre
än den senare, kommer kroppen
att förflyttas uppåt, tills så
mycket av densamma skjuter ovanför
vätskeytan, att deplacementets
vikt är lika med kroppens tyngd.
A. gäller ej endast för vätskor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
