Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Astronomi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
Astronomi
792
framlagd i Ptolemaios’ Almagest
(100-t. e. Kr.), blev bestående
i 1,400 år. — Under större delen
av medeltiden idkades A. endast
av araberna, vilka voro skickliga
observatörer, men föga bidrogo
till A:s teoretiska utveckling. -—
Aled renässansen väcktes intresset
för A. åter till liv i Europa. 1543
framlade Copernicus sin
helio-centriska teori, d. v. s. solen och
icke jorden är planetsystemets
centrum. Hans lära förkastades
av vetenskapsmännen och
fördömdes av kyrkan. Den godtogs
ej ens av Tycho Brahe. Dennes
noggranna observationer
bearbetades av hans lärjunge Kepler,
vars 3 lagar framgingo som
resultat av denna bearbetning
(1609). Samtida med Kepler var
Galilei, vilken var den förste,
som använde den nyuppfunna
tuben till astronomiska
iakttagelser. Under 1600-t. banade
Huy-gens’ arbete väg för Newton, som
med sin gravitationslag (1687)
gav förklaringen till Keplers
lagar och bevisade sanningen i
Copernicus’ teori. Under 1700-t.
utvecklades och fulländades
New-tons läror av Euler, d’Alembert,
Lagrange och Laplace, medan
Newtons landsmän Halley och
Bradley vid det 1676 grundlagda
observatoriet i Greenwich ägnade
sig åt praktisk A. Vid
övergången till 1800-t. verkade William
Herschel, som 1781 upptäckte
planeten Uranus. — Under 19 :e
århundradet gjorde den
astronomiska forskningen storartade
framsteg, särskilt genom
utnyttjandet av fotografien och
spek-tr alanalysen. Stjärnhimmelens
kartläggande främjades av
Bes-sel, Argelander, Gould, Gill och
Kapteyn. Solfläckarna
studerades av Schwabe, Spörer och
Car-rington. Månen utforskades av
Mädler, Schmidt och W. H.
Picke-ring. Planeterna undersöktes av
Schiaparelli, som 1877 upptäckte
Mars’ kanaler, Lowell, Barnard
och W. H. Pickering. Nya
planet-månar upptäcktes av Hall och
andra. Den första av asteroiderna
upptäcktes av Piazzi 1801; deras
antal hade växt till över 900 år
1920. Spektralanalysens
tillämpning inom A. vidgade i hög grad
gränserna för astronomiskt
vetande. Dess förste egentlige
till-lämpare var Secchi, som
klassificerade stjärnorna efter deras
spektra; hans arbete fullföljdes
av Huggins, Lockyer, Vogel och
E. C. Pickering. På den
teoretiska A:s område verkade Gauss,
Encke, Newcomb, Oppolzer,
Tisse-rand och Poincaré. Den celesta
mekaniken firade sin största
triumf vid upptäckten av
Neptu-nus (1846), vars existens
förutsagts av Leverrier och Adams på
grund av deras oberoende av
varandra utförda undersökningar
rörande Uranus’ störingar. -—
Bland senare forskningar märkas
Kapteyns och Schwarzschilds
rörande fixstjärnornas egenrörelser
samt Einsteins, vars 1915
framlagda allmänna relativitetsteori
med dess förklaring av gravita-
150 cm:s reflektor i Mount
Wilson-observatoriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
