Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Astronomi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
789
Astronomi
790
stämma deras banor samt
efter-forskar de orsaker, som
sammanbinda dem till system. — Man
skiljer mellan praktisk och
teoretisk A. Praktisk A. är läran om
de astronomiska instrumenten
och metoderna för deras bruk.
Den levererar materialet för
teoretiska A: s undersökningar
och prövar i sin tur resultaten
av dessa. Teoretisk A. omfattar
s f ä r i s k A., d. v. s. kunskapen
om de bestämningsstycken,
medelst vilka en himlakropps läge
angives, och dessas inbördes
sammanhang, t e o r i s k A. eller
läran om metoderna för
beräkning av himlakropparnas banor,
celest mekanik, som
efter-forskar lagarna för
himlakropparnas rörelse, samt
astro-fysik, som söker utforska
himlakropparnas fysiska
beskaffenhet. (I motsats till astrofysik
brukar den del av A., som
sysslar med bestämmandet av
himlakropparnas lägen, kallas
astrometri.) — Med
hänsyn till de olika himlakroppar,
som äro föremål för A:s
undersökningar, plägar A. indelas i
solar- och
planetar-astronomi, som studerar
Jordens verkliga (1—6) och solens (S)
skenbara (1’—6’) rörelse enligt
Coper-nicus.
kropparna i värt solsystem, inkl,
kometer och meteorer, och s t e 1
-larastronomi, som söker
utforska fixstjärnorna,
nebulo-sorna och stjärnhoparna. — De
första astronomiska
iakttagelserna stodo helt säkert i samband
med religiösa ceremonier.
Prästernas ofullständiga observationer
resulterade dock i igenkännandet
av olika planeter och
kartläggandet av den del av himlavalvet,
djurkretsen, på vilken
solens, månens och planeternas
banor synas projicierade. Eudoxos
från Knidos (300-t. f. Kr.) gav
den första systematiska
beskrivningen av stjärnbilderna och
framställde en teori om
himlakropparnas rörelse på
koncentriska sfärer, vilken teori
accepterades av Aristoteles och blev
grundvalen för dennes teori om
universums byggnad. Apollonios
från Perga införde teorien om
epicyklisk rörelse, vilken av
Hip-parkos och Ptolemaios
utvecklades i det geocentriska systemet,
som ansåg jorden orörlig i
världsalltets centrum och
himlakropparna rörande sig omkring den i
epicykliska banor. Denna lära,
Ptolemaios’ världssystem (J — jorden).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
