Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atmosfär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
825
Atmosfär
826
triska urladdningar, dels genom
mikrobers inverkan. Syret bindes
vid andra ämnen genom
oxida-tionsprocesser. En del av dessa
äga rum vid bergarternas
vitt-ring, varvid järnoxidul oxideras
till järnoxid, sulfider till
sulfater o. s. v. En annan del äger rum
vid organismernas andning,
varvid syre upptages ur A. och
koldioxid avgives. Koldioxid
utströmmar också ur jorden i
vulkaniska trakter. Däremot
assimilera de gröna växterna
koldioxid och avgiva syre.
Vattengasen inträder i A. genom
vattensamlingars avdunstning, genom
organismernas respiration och
transpiration och genom
vulkaniska exhalationer. Genom
kondens ation och nederbörd utträder
vattengas åter ur A. — Av
stoi-betydelse äro de dammpartiklar
och sporer av mikroorganismer,
som förekomma i särskilt de
lägre luftlagren. Genom
experiment har det nämligen påvisats,
att dimma och moln ej så lätt
kunna bildas i dammfri luft.
Dammpartiklarna bilda s. k.
kon-densationskärnor, omkring vilka
vattendropparna bildas, och
utgöra alltså en förutsättning för
molnbildning och nederbörd. —
Massa, täthet, utsträckning. 1
liter torr luft väger vid 760 mm.
tryck och 0° temp. vid havsytan
1,293 gr. A. utövar på jordytan
ett tryck av 1,033 kg. per kvcm.
A:s vikt beräknas till 5,27 X 10“
ton. — A:s täthet avtager uppåt,
så att A. under gradvis skeende
förtunning går över i det
inter-planetariska mediet. Någon
bestämd yttre gräns för A. kan
alltså ej uppdragas. Den högsta
höjd, vid vilken i A. infallande
meteoriter pä grund av
friktionen bliva lysande, har uppmätts
till c:a 300 km. Norrsken ha
iakttagits vid 400 km. höjd. De
högsta regnmolnen åter ligga
blott 11—15 km. över jordytan.
Samtidigt med tätheten torde
också A:s sammansättning
förändras på så sätt, att de
specifikt lättare gaserna komma att
dominera i A:s yttre delar.
Somliga forskare antaga, att A. ovan
100 km:s höjd består av enbart
vätgas och helium. —
Tempera-turförhållcmden. En del av solens
ljusa värmestrålning, som träffar
jorden, reflekteras 1. absorberas
av moln, vattendroppar och stoft
i A. Resten uppvärmer jordytan,
som i sin tur uppvärmer A:s
lägre skikt. Tack vare sin halt
av vattengas och koldioxid äger
A. förmågan att genomsläppa
den ljusa värmestrålningen i
högre grad än den mörka och har
därför ungefär samma funktion
som glaset i en drivbänk.
Arrhe-nius tillmäter i detta avseende
koldioxiden stor betydelse. A.
håller nu i medeltal 0,03 %
koldioxid, men skulle halten ökas
till 0,09 %, skulle detta betyda,
att jordens medeltemperatur
ökades med 8°. — Den vid jordytan
uppvärmda luften stiger, på
grund av sin lägre spec. vikt
uppåt. Därvid inträder
emellertid en utvidgning och
temperatursänkning, som teoretiskt
beräknas till 1° C. för vart 100-tal
meter uppåt. Å andra sidan
tillföres luften något värme, då
vattenångan i de högre, kallare
luftlagren kondenseras. Genom
mätningar av olika luftlagers
temperatur har man funnit, att
temperatursänkningen för varje
100-tal meter i medeltal är 0,5°
i de lägre (0—5 km. höjd) och
0,7° i de högre luftlagren (5—
10 km.). Dessa tal växla något
efter olika årstider och olika
tider på dygnet. Temperaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
