Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Babylonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
955
Babylonien
956
(Sjarru-ukin) I (omkr. 2850 f.
Kr.) ; han grundade ett stort
rike, som i v. sträckte sig till
Medelhavet och i s. till Persiska
viken. Omkr. 2500 f. Kr.
överflyttades maktcentrum till
Syd-Babylonien (Sumir), och
regen-terna förde titeln konung av
”Sumir och Akkad”. Men åter
förlädes tyngdpunkten till
Nord-Babylonien under ”första
dynastien av Babylon” (2225—1926 f.
Kr.), till vilken hörde den
kraftfulle och kloke Hammurabi
(Chammurapi), som samlade de
babyloniska staterna till ett
välde och gav sitt rike en
omfattande, skriven lagsamling.
Hans efterträdare hade
emellertid att kämpa såväl mot uppror
i det inre som mot yttre fiender,
varunder landet utarmades.
Omkr. 1760 f. Kr. intogs B. av de
från berglandet i n.ö. inträngande
kassiterna, ett måhända
indoeuropeiskt folk, som
behärskade landet nära 600 år,
för vilken tid källorna till B:s
historia äro mycket sparsamma.
A s s y r i e n, som under senare
delen av föregående årtusende
koloniserats av babyloniska
utvandrare, hade emellertid
utvecklat sig till ett allt mera
självständigt och starkt rike, som
snart beredde de kassitiska
konungarna avsevärda
svårigheter. Sedan en dynasti av mer
oblandad babylonisk
härstamning omkr. 1200 bestigit tronen
i Babylon, gjorde den krigiske
konungen Nebukadnesar
(Nabu-kudurri-usur) I på 1130-t.
ett misslyckat försök att hävda
babyloniernas välde över
Assyriern Några årtionden senare led
en hans efterträdare ett
förkrossande nederlag i striden mot den
kraftfulla dotterstaten under
Tig-latpileser I, som intog och under
ett par årtionden behöll Babylon
och andra av de större städerna.
B. var sedermera tidvis
självständigt men oftare en vasallstat
under Assyrien. Ständiga inre
om-störtningar bidrogo till att
försvaga det. Efter flera fruktlösa
försök att med infödda
lydkonungar upprätthålla lugn och
ordning lät Tiglatpileser IV
av Assyrien (745—727 f. Kr.)
under namnet P u 1 u utropa sig
till konung även över B. Hans
efterträdare följde, likaledes
under antagna namn, hans
exempel. Babyloniernas kränkta
självkänsla framkallade ständiga
uppror, som till sist förmådde
konung Sanherib
(Sin-ache-erba, 705—681 f. Kr.) att i grund
förstöra Babylon 689. Redan hans
son Assar haddon
(Asjsjur-ach-iddin, 680—668)
återuppbyggde likväl staden och delade
vid sin död riket mellan sina
båda söner, av vilka S j a m a s j
-sjum-ukin (668—648) blev
konung i B. och Assurbanipal
(Asjsjur-bani-apli, grek.
Sardana-palos, 668—626) i Assyrien. På
grund av den förres stämplingar
uppstod krig mellan de båda
bröderna; stödd på Assyriens
kraftfulla armé, segrade Assurbanipal
och införlivade på nytt B. med
det assyriska riket. Efter hans
död lösgjorde sig B. från det
assyriska oket under ledning av
en lågättad men kraftfull man,
Nabopolassar
(Nabu-aplu-usur), som regerade som konung
i Babylon 625—604. Han slöt
förbund med mederna och
lyckades med dessas hjälp besegra
Assyrien samt intaga Ninive (606
f. Kr.). Det assyriska riket
delades ; dess besittningar i Syrien
och Palestina tillföllo B., medan
det egentliga Assyrien och dess
norra provinser kommo under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
