Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Babylonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
957
Babylonien
958
mediska riket. N abopolassar
efterträddes av sin son
Nebukadnesar (Nabu-kudurri-usur) II (604—561), som stärkte
och utvidgade sitt välde genom
framgångsrika krig i Egypten
och Syrien. Under hans regering
inföll det nybabyloniska rikets
största maktutveckling, men
förfallet var icke långt borta. Några
oroliga år med täta tronskiften
medförde ett hastigt försvagande,
och konung Nabonid
(Nabu-naid, 555—539), som därefter
tillträdde regeringen, sysslade
mer med tempelbyggnader,
forn-forskning och religiösa
reformplaner än med politik. Under
tiden hade den nya stormakten
Persien växt upp i öster och
redan upptagit Medien inom sina
gränser, och när dess konung,
Kyros, nalkades det starka
Babylon med sina härar,
överlämnades staden i hans händer
genom förräderi av de med
Nabo-nids omstörtningsplaner
missnöjda prästerna (år 539 f. Kr.).
— Babylon, som givit sitt
namn åt landet, och som sedan
senare hälften av det tredje
årtusendet f. Kr. var dess
huvudstad, var forntidens största och
märkligaste stad. Dess inhemska
namn var Bab-ilu (Babel), Guds
dörr. Staden nämnes l:a gången i
inskrifter från Sargon I:s tid
(omkr. 2850 f. Kr.), men politisk
betydelse fick den först genom
Hammurabi. Sedan den efter
San-heribs förstöring återuppförts av
Assarhaddon och Nebukadnesar,
återstod så gott som intet av dess
gamla bebyggelse. De 1899—1914
utförda grävningarna i dess
ruiner visa en stad, som nästan hel
och hållen byggts av
Nebukadnesar II. Storslagna tempel och
palats skänkte han staden och
försåg den med väldiga
befästnings
verk. Sedan Kyros intagit
Babylon, förlorade det raskt sin
maktställning. Dareios Hystaspes
demolerade befästningsverken, och
Xerxes nedrev det stora
templet Esagila, som var helgat åt
Babylons skyddsgud Mar duk
och sannolikt givit upphov till
den bibliska berättelsen om
Babels torn. Alexander den
store ville, sedan han
underlagt sig det persiska väldet,
göra Babylon till sin
huvudstad och återställa dess redan
ganska medtagna prakt. Döden
hindrade emellertid utförandet av
hans planer. Seleukos I N i
-k a t o r, som efter Alexanders
död blev ståthållare i Babylon,
vann småningom så gott som alla
de asiatiska länder, som lytt
under Alexander, och bildade av dem
det syriska eller s e 1 e u k i
-diska riket. När detta snart
började ansättas av erövrare
österifrån, utsattes flodlandet för
våldsamma härjningar, och vid
början av vår tideräkning torde
Babylon icke ha varit annat än
ett ofantligt ruinfält. Under
medeltiden visste man knappt var
den uråldriga världsstaden en
gång legat, och ända in på 1700-t.
förväxlades den ständigt med de
yngre, till stor del av dess
byggnadsmaterial uppförda
huvudstäderna Seleukia, Ktesifon och
Bagdad. — Vår kunskap om
Babylo-niens historia och kultur beror
nästan helt och hållet på de sedan
1850-t. utförda grävningarna,
som med kilskriftsforskningens
hjälp lyft en långvarig och
avlägsen kulturperiod ur graven.
Bland de utgrävda städerna
märkas (utom Babylon) Borsippa vid
Birs-Nimrud, Sippar vid
Abu-Habba, Lagasj vid Tello och
Nip-pur, kanske den äldsta av
flodlandets kända städer, vid Nuffar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
