Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1433
Bibel
1434
Daniel, Krönikeböckerna och
Esra-Nehemja. Denna indelning
återspeglar den ordning, i vilken
de olika delarna blivit
sammanställda och fått anseende såsom
kanonisk 1. helig skrift.
Tidigast har detta skett med lagen
(i huvudsak omkr. 400 f. Kr.),
senast med ”skrifterna”, av vilka
några ännu på kristen tid voro
bestridda. Det definitiva
fastställandet av den palestinensiska
kanon företogs av judiska
rabbiner inemot slutet av 1: a årh.
e. Kr. (se vidare de enskilda
skrifterna). — G. T:s språk är,
bortsett från smärre partier
väsentligen i Daniel och Esra,
hebreiska. De äldsta till vår
tid bevarade handskrifterna
härröra först från 900- och 1000-t.
e. Kr. (beroende på judarnas
sedvänja att såvitt möjligt
förstöra gamla och utnötta
exemplar). Till grekiska översattes
Moseböckerna redan på 200-t.
f. Kr. i Egypten och under den
följande tiden även övriga delar.
Denna översättning benämnes
Septuaginta (sjuttio), enär
den skulle ha verkställts av 70
(enligt legenden egentligen 72)
Faksimile ur Codex Sinaitious (grekisk
bibelhandskrift från 300-t. e. Kr.).
Faksimile ur en grekisk
Genesishand-skrift från 300-t.
judiska lärde. Den fick en mycket
stor betydelse, först för den
judiska missionen i romarriket men
sedan även för den kristna, då ju
G. T. var de första kristna
församlingarnas bibel, som de tagit
i arv från judendomen. I
Septuaginta ingå även
apokryfi-ska böckerna (se d. o.). —
Om de latinska övers, av G. T.
se nedan. — ’Nya Testamentets
skrifter hava efter allt att döma
till största delen författats
under senare delen av 1: a årh.,
några enstaka väl även under det
2:a (se vidare de enskilda
skrifterna). Till en kanon vid sidan
av G. T:s skrifter samlades de
från mitten av 100-t., tidigast
evangelierna, såsom skildrande
Jesu verksamhet och förkunnelse,
därefter även de övriga, främst
Paulus’ brev, som voro det
därnäst dyrbaraste litterära arvet
från den äldre tiden. Kyrkans
nya kanonbildning påskyndades
framför allt av behovet att vid
kampen mot gnosticismen äga en
auktoritativ samling av kristna
skrifter. Om enskilda skrifters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
