Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilddyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1487
Bilddyrkan
1488
Relikvariestatyett i Conques
(Frankrike), den äldsta bevarade kristna
kult-statyn (900-t.).
folkslag förekommer den tron,
att ett magiskt samband förenar
varje bild av ett levande väsen
med detta väsen självt och att
den, som har tillgång till den
förra, därmed också äger
förbindelse med det senare. Särskilt
betydelsefullt har detta
föreställningssätt blivit på det religiösa
området: de övernaturliga
väsendena fick man genom
användningen av bilder s. a. s. inom
räckhåll. Därav kommer det i de
flesta religioner vanliga bruket av
gudabilder, vilka ägnas den
dyrkan och tillbedjan, som
tillkommer den avbildade guden; därav
emellertid också det i vissa högre
religioner (mazdaismen,
judendomen, islam) gällande förbudet mot
gudabilder, varigenom
religions-stiftaren velat framhäva gudens
immateriella väsen och utesluta
försök att på magisk väg göra
sig till herre över gudomen. —
Gudabilder hos högre folk, såsom
antikens greker och romare, äro
av två slag, kultbilderna, som
intaga hedersplatsen i templen
eller på de heliga områdena,
och bilder, som framställa guden
under utförande av någon
handling, ofta tillsammans med andra
figurer. De senare äro i regel
avsedda att illustrera någon viss
myt, äro av berättande natur och
dyrkas icke. Kultbilderna äro
däremot att betrakta som gudens
representanter; framför dem
utföras kulthandlingarna, och de
få i gudens ställe mottaga offer
och hedersbetygelser. — Gamla
tidens kyrka ärvde från
judendomen den absolut avvisande
hållningen mot allt vad bilder hette.
Ute i romarriket kom den
emellertid under helt andra
inflytelser. I katakomberna (se d. o.)
började man sålunda redan under
100-t. efter hedniska
förebilder smycka de avlidnas
viloplatser med symboliska
framställningar. Härmed torde dock ännu
ingen som helst B. ha varit
förbunden. Annorlunda blev
förhållandet, allt efter som kyrkans
betydelse i riket ökades och framför
allt från Konstantins tid. Trots
motståndet från synoder och
ledande kyrkomän höllo bilderna
nu sitt intåg i kyrkorna och med
dem även den magiska
uppskattningen och B. — I Bysans möter
ett sista uppflammande av
motståndet mot B. under 700- och
800-t. Omkr. 726 utfärdade
nämligen kejsar Leo III, förmodligen
under intrycket av ett liknande
edikt från kalifen till kyrkorna
i det närbelägna
muhammedanska riket och väl även av önskan
att kuva den av de bildvänliga
munkarna behärskade kyrkan, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
