Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilddyrkan - Bildhuggarkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1489
Bildhuggarkonst
1490
kungörelse, som förbjöd B. och.
befallde bildernas avlägsnande
ur kyrkorna. Samma hållning
intogs av hans närmaste
efterträdare. Detta
bildstorman-d e väckte emellertid stark
opposition, och under kejsarinnan
Eirene, då bildvännerna åter
kommo till makten, beslöts på en
synod i Nicaea (787), att bilder
finge uppsättas och även äras
med kyss och knäfall, ehuru
visserligen icke tillbedjas med
samma dyrkan som det gudomliga.
Till samma resultat förde
förnyandet av bildstriden på 800-t.
Under dessa fejder hade Roms
påvar stått på bildvännernas
sida. En annan ståndpunkt intogs
av Karl den store och hans
teologer. Dessa förklarade i en
omkr. 790 utgiven skrift, Li’bri
caroWni (de karolingiska
böckerna), att B. vore helt och hållet
förkastlig men att bilder
visserligen kunde få finnas till
kyrkornas prydande, de okunnigas
undervisning och de heligas
åminnelse. En sådan ståndpunkt var
emellertid för folkets flertal
alltför andlig och
svårtillgänglig, och kyrkans ledare
uppmuntrade faktiskt användandet av
bilder och vördnadsbetygelserna
inför dessa. De bilder, som sålunda
kommo till användning, voro
emellertid både i Orienten och
västerlandet endast målningar,
mosaiker och reliefer. Statyer,
”helgonbilder” i modern mening,
voro icke tillåtna och hade aldrig
från något håll påyrkats. Ännu
mindre hade man tänkt sig, att
dylika bilder skulle kunna ställas
på altarna; en påvlig bulla av
867 föreskrev, att pä altarbordet
endast finge placeras reliker,
evangeliebok och nattvardskärl.
Under loppet av 900-t. uppkom
emellertid i södra Frankrike
bru
ket att ge relikgömmorna form
av statyetter. I folkets
uppfattning fingo dylika bilder en viss
grad av identitet med helgonet
självt; de troende samlades med
iver kring dem, och underverk
berättades äga rum.
Relikvarie-statyetterna spriddes därför
raskt, och sedan de en gång blivit
vanliga, kunde även bilder utan
reliker nyttjas. På 1100-t. synes
bruket av kultstatyer ha varit
allmänt i hela den västerländska
kristenheten. I de protestantiska
kyrkorna har B. städse varit helt
och hållet bannlyst. I de
reformerta ha även bilderna,
åtminstone i äldre tid, varit totalt
förbjudna, medan den lutherska i
det hela intagit den förmedlande
karolingiska ståndpunkten, vilken
även hävdats gent emot nya
försök till radikalt bildstormande
(jfr Karlstad t). I den
katolska kyrkan florerar B.
alltjämt; särskilt anses åtskilliga
madonnabilder på olika orter
som undergörande.
Bildhuggarkonst, skulptur,
plastik, är den art av den
bildande konsten, som i ett fast
ämne (lera, gips, sten, metall,
trä, elfenben o. s. v.) återger
organiska former i tre
dimensioner, antingen som friskulptur
(statyer, statyetter, grupper)
eller som upphöjningar ■—- någon
gång in sänkningar — på en yta
(reliefer). Dess verk äro anting-
Paleolitisk grottristning och. -målning.
Font-de-Gaume. Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
