Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1573
Birgus—Birka
1574
Gravar och rest sten i Mellangàrdsborg, Birka.
var icke synnerligen sträng,
nunnorna skulle sy och hjälpa fattiga
och sjuka, munkarna sörja för
själavården och varje söndag
predika på modersmålet.
Omväxlande skulle bröder och systrar
sjunga de sju tidegärderna i
klosterkyrkan. Nunnedräkten var
grå med vitt dok, över detta en
svart slöja och på denna B:s
karaktäristiska krona av vita
linneband med fem röda rundlar,
Kristi fem sår. Idéen om
dubbelkloster vållade under tidernas
lopp en del svårigheter. Vadstena
kloster, som började sin
verksamhet 1384 och slutligen upphävdes
1595, var ordens huvudkloster.
Birgittinkloster funnos i Finland
(Nådendal), i Norge (Munkeliv),
i Danmark (Maribo och
Mari-ager) samt i flera andra länder;
ännu finnas dylika i Spanien,
Bayern, Holland och Mexiko.
1911 grundades ett nytt
Birgittinkloster i Rom (Via delle Isole
34) med en svenska till abbedissa,
Maria Elisabeth Hedenblad,
”madre Elisabetta”, och ett
20-tal nunnor, de flesta av engelsk
härkomst.
Bi’rgus, se
Eremitkräftor.
Biriu’sser, b i r j u s s e r,
tata-risk nomadstam i s. Sibirien.
Pälsjägare.
Birk (av nederl. be’rek,
rättskipning), i Norden under
medeltiden ett domsområde (ofta stad)
med egna lagar. B. ingick i de
gamla nordiska benämningarna
på stadslag (fda. birkeret, fno.
biarkeyiarréttr, fsv.
biærköa-rættr) och i önamnen Birka,
Pirkkiö i Torne-älvs mynning,
Bjarköy i Halogalands fylke m. fl.
fordom livliga handelsplatser i
trafikerade farleder. I Danmark
uppstodo dels andliga birk (till
reformationen), dels särskilda
gods jur isdiktioner, s. k. adliga
och kungliga birk. I det adliga
birket utsåg godsägaren b i r k e
-dommeren och
birkeskri-veren; i det kungliga
utnämndes b i r k e p a t r o .n e n av
konungen. Den adliga
patronats-rätten upphävdes 1849.
Birka, svensk handelsstad
under vikingatiden, belägen på
Björkö i Mälaren (Adelsö skn,
Uppland). Namnet anses vara
härlett av birk (se d. o.). På n.v.
delen av ön ligger ett högt berg,
som stupar brant ned i sjön och
åt landsidan är befäst med en
kullerstensvall, kallad borgen.
Norr om berget finnes ett område
av omkr. 6 hars vidd, på grund
av jordmånens halt av kol och
multnade ämnen kallat svarta
jorden. På detta fält, som åt
landsidan omgives av en ännu
skönjbar jordvall, var staden
belägen. Man har här funnit
lerstycken från ”klinhus” (se
Bostad), som bränts vid eldsvådor,
och djupa avskrädeslager, i vilka
också talrika fornsaker
tillvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
