Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bismarck-Schönhausen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1589
Bismarck-Schönhausen
1590
en för hans senare gärning
betydelsefull inblick i dessa länders
förhållanden. 1847 gifte han sig
med Johanna v. P u 11 k a
-mer. Den djupt religiösa krets,
hon tillhörde och i vilken B.
infördes, påverkade B:s inre
utveckling och framkallade en
andlig kris, ur vilken han utgick med
en kristlig livserfarenhet av
varaktig betydelse. 1847 blev han
medlem av förenade preussiska
lantdagen i Berlin. Han
uppträdde med kraft emot de liberala
försöken att kringskära
kungamaktens auktoritet men motsatte
sig ej de liberala reformkraven
såsom sådana. Dock verkade han
både nu och revolutionsåret 1848
energiskt för att hindra, att
konungen skulle kapitulera för
revolutionen. 1851 blev B. utsedd
att bevaka Preussens intressen
vid förbundsdagen i Frankfurt
am Main. Här fick han en
ingående erfarenhet om omfattningen
och intensiteten i rivaliteten
mellan Preussen och Österrike om
hegemonien i Tyskland. Under
åtta års verksamhet i Frankfurt
lyckades B. hävda Preussens
självständighet gent emot
Österrike, hindra det senares
upptagande i tyska tullföreningen
och mot dess önskan bevara Tyska
förbundets neutralitet under
Krimkriget. B:s i Frankfurt
visade diplomatiska talang togs
1859 i bruk för sändebudsposten
i Petersburg, där han under tre
år förstod att förvärva sig en
aktning och ett förtroende, som
bar frukt under kommande år.
Några månaders verksamhet som
preussiskt sändebud i Paris 1862
blev övergången till hans nya
och varaktiga verksamhetsfält.
Konung Vilhelm I kallade
honom nämligen till preussisk
ministerpresident och
utrikesmi
nister. Det var i en synnerligen
svår stund, som B. övertog
regeringen. Konungen befann sig i
skarp konflikt med lantdagen,
som icke ville bevilja anslag till
en arméreform, och han var starkt
betänkt på att abdikera. B.
intalade honom mod, åtog sig
uppdraget och upptog striden mot
lantdagen. Han höll statsmaskineriet
i gång utan att budget beviljades
och arbetade samtidigt på att
genom yttre framgångar befria
sig från trycket i det inre.
Nödvändigheten att reformera Tyska
förbundet framstod allt klarare,
liksom att detta måste ske
med ”blod och järn” och icke
med demokratiska svärmerier.
Mot Österrike förde han ett
mycket skarpt språk och arbetade på
dess utträde ur Tyska förbundet.
En av Österrike sammankallad
furstedag i Frankfurt am Main
blev resultatlös, men B. vann
hälen begynnande popularitet genom
sitt mot det österrikiska
förslaget om ett fursteförbund
framkastade krav på ett allmänt tyskt
parlament. Kriget mot Danmark
1864, som medförde förvärvet av
Schleswig och Holstein, ökade B: s
prestige. Han lyckades 1866
genomdriva, att tvisten med
Österrike om det danska krigsbytets
fördelning löstes med vapenmakt
och fick genom segrarna över
Österrike ett efterlängtat tillfälle
att befria sig från det första
hindret för en tysk enhetsstat
under Preussens ledning. Men
han avstyrde samtidigt, att
alltför hårda fredsvillkor skulle
framställas och omöjliggöra ett
snart återknytande av goda
förbindelser. Krigets förnämsta
frukt var Nordtyska förbundets
bildande 1867, f. å. åtföljt av
tullparlamentet, det första
närmandet mellan Nord- och
Syd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
