Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sekreterarfågel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
Sekreterarfågel—Sekter
378
sigillet, om hand), person, som
ombesörjer annans skriftväxling 1.
för protokoll vid möten och
förhandlingar o. d. Ordet ingår i ett
stort antal titlar på olika
ämbetsmän, t. ex. statssekreterare,
men är även självständig titel för
befattningar inom centrala
ämbetsverk, hovrätter m. fl.
Sekreterarfågel, Serpenta/rius
secreta’rius, en art D a g
rovfåglar med lång hals och
stjärt samt höga ben. Huvudet
bär en nacktofs, varför S. liknats
vid en sekreterare med pennan
bakom örat. Afrika. Förtär bl. a.
ormar och är därigenom nyttig.
Sekreterarregementet, se
Kansli sp. 518.
Sekrete’ss (jfr Sekret),
hemlighetsfullhet.
Sekretio’n (av lat. secre’tio,
frånskiljande). 1. Avsöndrande
av sekret (se d. o. 3). Jfr Inre
sekretion. — 2. Utfyllning
av hålrum och sprickor i
bergarter, därigenom att ämnen
utfällas från lösningar, som
cirkulera i bergarten. S. bestå vanl. av
kiselsyra (kvarts, kalcedon, agat,
ametist) och kalciumkarbonat.
Mandlar och gångar (ådror) äro
olika former av S., betingade av
det ursprungliga hålrummet.
Sekreti’ssime beredning 1.
s e k r e t i’ s s i m u m (av lat.
secreti’ssimum, det hemligaste),
en på 1740—41 och 1746—47 års
riksdagar inom sekret a utskottet
tillsatt kommitté, åt vilken de
hemligaste utrikesärendena
uppdrogos. Se Riksdag sp. 1156.
Sekreto’risk, som avser
sekretion.
Sekretä’r (fr. secrétaire, av
lat. secre’tus, hemlig), låg byrå
med nedfällbar, vanl. snedställd
klaff samt (innanför denna)
smärre draglådor för brev o. d. (se
ill. till Mö be Ikon st sp. 551).
Sekreterarfågel. Ungd c:a 120 cm.
Sekt (ty., av ital. vino secco,
eg. torrt vin, vin av torkade
druvor), se Vin.
Sekter (av lat. sdcta anhang,
av se’qui, följa), term av
tämligen skiftande valör, i allm.
numera i första hand benämning
på religiösa sammanslutningar,
som samla sig kring någon
särskild (för omgivningen egenartad)
lära och icke lyfta sig till rangen
av ett stort och offentligt,
organiserat samfund (1. kyrka). Den
äldsta kristna kyrkan bedömdes
tydligen själv både i Palestina
och i den grekisk-romerska
världen ss. en judisk sekt.
Sedermera ha i den kristna kyrkans
egen historia ett otal S.
framträtt. Från gamla tiden märkas
bl. a. de olika gnostiska
S. samt montanismen.
Gnostiska idéer återkomma i viss
mån hos medeltidens k a t a r e r.
Delvis besläktade med dessa voro
den fria andens bröder
och systrar, en
sammanfattande beteckning för diverse
strömningar av kvietistisk och
mystisk art under medeltidens
senare hälft. Särskilt rik blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
