Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sekreterarfågel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Sekter—Sekundär
380
sektbildningen på
protestantismens mark. Från
reformationstiden kan erinras om den stora
döparrörelsen (se A n a b a p
-t i s t e r), fortsatt hos m e n n o
-n i t e r n a. Under 1600-t.
uppvisar spec. England en lång rad av
S. Dit höra i sin begynnelse
baptisterna, vilka dock sedan
utvecklat sig till organiserat
kyrkosamfund, vidare seekers,
kväka r e etc. Även sedermera har
den angelsachsiska världen (från
1800-t. spec. För. Stat.) varit de
protestantiska S: s förlovade land.
Härifrån ha bl. a. utgått
mormoner, irvingianer, p 1 y
-mouth bröder, a d v e n t i s
-ter och pingstvänner.
Inom den ortodoxa världen har
Ryssland varit särskilt rikt på
S. (jfr Raskolniker). —
S e k t e’ r i s k, som avser 1.
tillhör någon sekt. — S e k t e
-r i’ s m, sektväsen, söndring. —
Sekter i’ st, anhängare av en
sekt.
Sekte’r (kortform av
sekreterare), kongl. S., tidigare använd,
ej officiell titel på e. o. tjänstemän
i K. M:ts kansli; på 1700-t.
hederstitel med rätt hög rang.
Sektio’n (lat. se’ctio)’,
avskärning; avdelning. — Matem. S.,
skärning, den kurva, vilken
en buktig yta har gemensam med
ett plan, som träffar ytan. Jfr
Koniska sektioner. — Med.
Vanl. detsamma som obduktion.
Se’ktor (lat., avskärare).
Astr. Vinkelmätningsinstrument
(se Sextant). — Matem. Se
Cirkelsektor.
Sekula’r, se S e k u 1 ä r.
Sekularisatio’n (jfr
Seku-lär), kyrkliga besittningars
förvandling till världsliga. S. i stor
skala förekommo under
reformationstidevarvet (jfr R e s t i t u
-tionsediktet) samt i
Tysk
land 1803. — Verb:
sekula-r i s e’ r a.
Sekularspel (lat. lu’di
saecu-la’res), hos romarna religiösa
festspel vid utgången av ett sekel
(period på 100 1. enl. annan
beräkning 120 år). Ryktbarast voro
de S., som firades av Augustus år
17 f. Kr. och till vilka Horatius
författade Carmen Saeculare.
Sekulä’r, sekula’r (lat.
sae-cula’ris, av sae’culum,
århundrade), som avser ett århundrade,
hundraårs-; som sker 1. infaller
varje århundrade; bestående;
världslig (motsats: andlig,
kyrklig). — Geol. Beteckning för
långsamt skeende förändringar, ej
märkbara under en mansålder,
t. ex. sekulär vittring, sekulära
nivåförändringar (jfr d. o. och
F ö r v i 11 r i n g). — S. v a r i a
-t i o’ n, se Jordmagnetism
sp. 191.
Seku’nd (av lat. secu’ndus, den
andre). 1. Se Tid. — 2.
Vinkelenhet = 1/38Oo grad, betecknad
med ". — 3. Andra tonen uppåt
från en viss ton räknad. Jfr 1 n
-tervall. — 4. Se Fäktkonst.
— 5. I sms. ofta med bet. andre,
under- (t. ex. sekundchef).
Seku’nda (lat. secu’nda, den
andra), förr andra klassen i ett
svenskt läroverk; andra klassens,
ej förstklassig, av sämre kvalitet;
den sist tryckta sidan av ett ark.
Sekunda’nt (av lat. secunda’re,
gynna), se Duell.
Sekundchef, underchef, andre
chef; officiell benämning på
överste vid regemente, för vilket
konungen är nominell chef.
Sekundera (av lat.
secun-da’re, gynna), hjälpa,
understödja. — Jaktv. Se J a k t sp. 28.
Seku’ndogenitu’r (av lat.
se-cu’ndus, den andre, och ge’nitus,
född), se Tronföljd.
Sekundä’r (av lat. secu’ndus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
