Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sillgrissla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
Silow—Silvanus
564
teknik och temperamentsfullt,
medryckande föredrag.
Silow, C a r 1, f. 1846, major, en
av Sveriges främsta
gymnastik-pedagoger, 1883—1906 lärare vid
Gymnastiska centralinstitutet.
Silplatta, Sil rör, S i 1
rörs-platta, se
Ledningsväv-n a d.
Silte, socken i Gotl. L, jämte
Hablingbo pastorat i Visby stift.
285 inv.
Silue’tt, se Silhuett.
Silu’ndum, ett elektriskt
mot-ståndsmaterial, som framställes
genom upphettning till c:a 2,000°
av på önskat sätt formade
kolstycken i en blandning av koks och
sand 1. i siliciumkarbid. S:s
ledningsförmåga är täml. oberoende
av temperaturen. Den
omkristalli-serar ej ens vid mycket höga
temperaturer. Användes i elektriska
värmeapparater. Jfr S i 1 i t.
Silu’rperioden 1. g o 11 a’ n
-d i u m, geologisk period inom den
paleozoiska eran. Namnet S.
användes i Sverige i betydelsen
k a’ m b r o s i 1 u r och betecknar
då de tre äldsta geologiska
perioderna inom paleozoiska eran. Enl.
en tidigare, i Tyskland ännu
bruklig terminologi betecknar S. de
två närmast efter kambrium
följande perioderna, vanl. kallade
under- och översilur. 1
den moderna vetenskapliga
litteraturen benämnas dock dessa
resp. ordovi’cium (se d. o.)
och s i 1 u r, den sista dock i
Frankrike, Sverige och på
senare tid även i Tyskland för
undvikande av missförstånd kallad
gotlandium (efter Gotland).
Gotlands berggrund uppbygges av
silurbergarter, som där utgöras
av märgelskiffrar, kalk- och
sandstenar. I Skåne (se d. o.) är
siluren mycket utbredd. S. är vidare
representerad med lerskiffrar i
Västergötland, Östergötland och
Dalarna (även sandsten) samt
med mäktiga, oftast starkt
metamorfoser ade sediment i
fjällkedjan. Utanför Skandinavien är
siluren väl utbildad bl. a. i
Estland, Böhmen, Storbritannien och
Nord-Amerika. Alla nu nämnda
avlagringar äro marina och
tillhöra områden, som
transgredie-rats av havet under S. De i dessa
lager inbäddade fossilen utgöras
företrädesvis av ryggradslösa
djur, framför allt svampdjur,
Rzigo’sa, graptoliter, hårstjärnor,
armfotingar, mossdjur,
huvudfo-tingar (nautilider) och trilobiter.
”Pansarfiskar” voro den tidens
enda ryggradsdjur. Lämningar av
landdjur äro ytterst sällsynta;
förnämst är fyndet av en skorpion
på Gotland. Av växter äro endast
alger med säkerhet kända (spec.
marina kalkalger), men även de
äldsta kända landväxterna,
Psilo-phyta’les, förekommo trol. redan
under S. (jfr Paleontologi
sp. 1531). Den rikliga förekomsten
av rev av koralldjur, mossdjur och
kalkalger tyder på ett över hela
jorden utbrett varmt klimat.
Bland orogenetiska rörelser
märkes den kaledoniska veckningen
(jfr Kaledoniska
bergskedjan), som huvudsaki. ägde
rum under denna tid och fått ett
bestämmande inflytande på
Fen-noskandias geologiska utveckling
fram emot kvartärtiden. S. har
sitt namn efter silu’rerna, en
forntida brittisk folkstam i de delar
av Wales, där till S. hörande
bildningar först iakttogos och
systematiserades.
Silva’nus (lat., av si/lva, skog),
romersk gudomlighet, urspr.
skogsgud, senare även beskyddare
för uppodling av skogsmark Och
för lantbruket. Spec. populär
bland de lägre befolkningsskikten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
