Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skagerakslaget ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Skagern—Skalbank
716
lat skjuta skulden dels på några
av hans underbefälhavare, dels på
vissa brister i de engelska
fartygens bepansring och beväpning.
Från tyskt håll har man velat
biträda vissa sidor av den mot
Jellicoe riktade kritiken.
Skagern, insjö på gränsen
mellan Örebro, Värml. och Skarab. 1.
S. upptager flera åar, bl. a.
Let-älven, och avflyter till Vänern
genom Gullspångsälven. Längd
20 km. Bredd 10 km. 133 kvkm.
(största delen i Skarab. 1.).
Skagershult, socken i Örebro
1., pastorat i Strängnäs stift.
I S. ligger Porla. 1,405 inv.
Skagway [skæ’ggoej], stad i
s.ö. Alaska, För. Stat., vid
Lynn-kanalen. Viktig hamn; järnväg
(179 km.) norrut till Kanada.
1,000 inv.
SkaTa (ital. scala, eg. stege),
måttstock, indelningsgrund.
Ma-tem. 1. Rät linje med en följd
av tvärstreck, så anordnade, att
avståndet från ett utgångsstreck
till ett godtyckligt streck är lika
med en viss funktion av det vid
det senare stående talet. Vid S.
för längdmätning m. m. är detta
avstånd proportionellt mot talet,
och tvärstrecken komma med
jämna mellanrum. Dylika S. å
kartor kallas empi’riska. Jfr
N o m o g r a f i och
Räkne-sticka. -— 2. Förhållandet
mellan bildens och föremålets
dimensioner vid likformig
avbildning; inom kartografin
benämnt r at i on e’ 11 S. — Mus.
Serie av stegvis inom en oktav
ordnade toner. Man skiljer
mellan d i a t o’n i sk S. med fem
heltoner och två halvtoner och
kr oma’t i sk S. med tolv
halvtoner. Den diatoniska S. indelas
i dur skala med stor ters och
mollskala med liten ters.
Skaltyper med växlande halvtons-
läge förefunnos under antiken (se
Grekisk musik) och
medeltiden (se Kyrkotonarter).
Heltonsskalor med fem toner
förekommo hos flera äldre
kulturfolk (jfr Kinesisk musik)
och hos naturfolken, samt ha i
nyare tid med sex toner upptagits
bl. a. av Glinka, Dargomysjskij,
Debussy och flera moderna
tonsättare. Fjärdedelstonskalor ha
använts av A. Haba m. fl.
Skälaglamm, Einar
Helga s o n, en på 900-t. verksam
isländsk skald, bekant för två
dra-por om Haakon Jarl.
Skala’r (av skala), en fysisk
storhet, som har en viss storlek
men ej riktning (jfr F ä 11. Fys.).
— Adj.: s k a 1 ä’ r.
Skalbaggar, Coleo’ptera, en
ordn. Insekter med starkt
yttre kitinskelett, ”skal”, och
framvingarna ombildade till
hårda täckvingar, som i vila
läggas utefter kroppen och täcka
de tunna flygvingarna.
Stundom saknas flygvingar, och
täckvingarna äro då hopvuxna.
Mundelarna äro bitande. S. ha
fullständig metamorfos.
Artantalet överstiger 3,000. — Till
S. höra bl. a. blad-, frö-, maj-,
myr-, prakt-, raps-, skinnar-,
tjuv- och vattenbaggar, blad- och
långhorningar, dykare, ekoxe,
hallonänger, jordlöpare,
knäppa-re, kortvingar, nyckelpigor,
sandjägare, trägnagare, virvel dykare,
vivlar, ängrar, Cantlia’ridae,
Cla’-viger och Tenebrio’nidae.
Skalbank, snäckbank,
anhopning av skal av huvudsaki.
snäckor och musslor (s k a 1
-grus, snäckgrus). S.
uppstår vid stränder och träffas ofta
vid forna kustlinjer, som numera
ligga högt över havsytan, i flera
av Sveriges kustlandskap, spec. i
Uddevallatrakten. Under namn av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
