Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skattelagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
Skattelagstiftning
740
omedelbart vid sin egen direkta
beskattning på följande sätt. 1)
Riksdagen fattar beslut om
skattelagarna och fastställer årligen,
med huru stor procent
statsskatten, d. v. s. inkomst- och
förmögenhetsskatten, skall utgå. 2)
Stadsfullmäktige, kyrkostämma
och med dessa likställda
kommunala organ besluta årligen, huru
mycket skall uttagas i
kommunalskatt och församlingsavgifter
m. m. 3) Den skattskyldige
deklarerar själv sin inkomst och
förmögenhet (se
Självdeklaration). 4)
Taxeringsnämnderna, vars led. utses av
stadsfullmäktige och
motsvarande organ, handlägga dessa
självdeklarationer. 5)
Taxeringsläng-derna äro offentliga. 6) Den
skattskyldige äger rätt att överklaga
sin taxering i prövningsnämnd,
Kammarrätten och
Regeringsrätten. — De grundläggande
skattelagarna äro följande Kungl.
för-ordn.: 1) om inkomst- och
förmögenhetsskatt 28 okt. 1910; 2) ang.
bevillning av fast egendom samt
av inkomst 28 okt. 1910; 3) om
taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid taxering 28 okt. 1910;
4) om kommunal progressivskatt
för åren 1921—24 19 nov. 1920,
förlängd att gälla även för åren
1925—27. — Före 1903 fanns
endast en skattelag, den s. k.
bevill-ningsförordningen, som sålunda
gällde både den statliga och den
kommunala beskattningen. Vad
beträffar den direkta
statsskatten, kronoskatten,
utgjordes denna före sistnämnda
tid endast av bevillningen, som
vid behov utökades med en s. k.
tilläggsbevillning. För all inkomst
med visst undantag, det s. k.
be-villningsfria avdraget, erlades
bevillning till staten med 1 % av
inkomstbeloppet, den s. k. bevill-
ningskronan. Före 1907
ombesörjdes bevillningstaxeringen av
utav länsstyrelserna utsedda
be-vill/ni/ngsberedningar, därefter
ersatta av taxeringsnämnderna (se
Taxering). På grund av
statens alltjämt växande utgifter
infördes 1903 vid sidan av
bevillningen, som fortfarande
utgick enl. i huvudsak oförändrade
grunder, en särskild
inkomstskatt, uppbyggd enl. modernare
principer. Sålunda tillämpades
för första gången progressiv
skatteskala — å inkomster över 6,000
kr. — varjämte den
skattskyldige erhöll rätt till avdrag för
skuldräntor och vissa förluster.
Vidare erhöllo de mindre
inkomsttagarna, som ej haft 4,000 kr:s
inkomst, vissa skattefria
avdrag. Ett par av de mest
påtagliga bristerna vid
inkomstberäkningen enl. den nya
inkomstskatten var dels, att inkomst av
fastighet icke upptogs till det
verkliga beloppet utan till viss
procent (för jordbruksfastighet 6
och för annan fastighet 5
procent) av fastighetens
taxeringsvärde, dels att aktiebolag och med
dem likställda företag
beskattades efter samma grunder som
enskilda personer utan avseende
på vinstens förhållande till
kapitalet. •—• 1910 skedde en
radikal omläggning av
inkomstskatten, som nu även
kombinerades med en
förmögenhetsbeskattning. Fr. o. m. nämnda år upphör
bevillningen att vara statsskatt
annat än till namnet (se
Inkomst och
förmögenhetsskatt). Innebörden av
denna omläggning var i stort sett
följande: Sambandet mellan
stats-och kommunalskatt upphör, ali
inkomst uppgives till taxering,
men endast nettot beskattas,
förmögenhet beskattas, aktiebolagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
