Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skattelagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
741
Skattelagstiftning
742
och de solidariska bankbolagen
beskattas efter vinstens
förhållande till kapitalet och således
ej som förr efter den absoluta
vinsten. Samma deklaration
ligger till grund för taxeringen
till såväl inkomst- och
förmögenhetsskatt som bevillning (se
Taxering). 1919 omarbetades
åter inkomst- och
förmögenhets-skatteförordningen. Omläggningen omfattade i huvudsak: nya
skatteskalor, på grund varav
skattskyldigheten skärptes för de
större inkomsterna och
förmögenheterna ävensom för bolagen, för
vilka sistnämnda dessutom
tillkom en ny skatt, den s. k.
B-skatten; befrielse från
skattskyldighet för belopp motsvarande
existensminimum (orts- och
fa-miljeavdrag) ; genomförd
familje-beskattning, d. v. s. föräldrars
skattskyldighet under vissa
förhållanden för omyndigt barns
inkomst och förmögenhet. 1923
borttogs dock
familjebeskattning-en men endast betr, inkomsten.
Föräldrar beskattas alltså
fortfarande i särskilda fall för
omyndigt barns förmögenhet. Se
vid. Inkomst - och
förmögenhetsskatt. —
Betr,
kommunalbeskattningen har riksdagen genom
kommunallagarna 1862 beslutat,
vilka som äro skattskyldiga till
kommunen och sättet för skattens
utgörande. Skyldig att lämna
bidrag till kommunens gemensamma
behov är envar, som inom
kommunen, vare sig han är därstädes
bosatt 1. ej, äger fast egendom 1. är
därstädes taxerad till bevillning
för inkomst. Bidragen skola
utgöras i förhållande till hans
inkomst, beräknad för
jordbruksfastighet till 6 kr. och för annan
fastighet till 5 kr. för varje
fulla 100 kr. av taxeringsvärdet
samt i fråga om inkomst av
kapital och arbete till det
beskattningsbara belopp, för vilket
bevillning till staten skall
erläggas. Vid utdebiteringen
användes tidigare olika
förfaringssätt av landskommunerna och
städerna. De förstnämnda
tillämpade den s. k
”fyrktalssätt-ningen”, enl. vilken alla
beskattningsbara föremål äsattes visst
antal fyrkar 1. skatteenheter,
i förhållande till bevillningen,
varefter utdebiteringen
verkställdes per fyrk. I städerna
verkställdes utdebiteringen av
utskylder-na direkt per bevillningskrona.
Fr. o. m. 1910 verkställes över
hela landet utdebiteringen per
inkomsthundrade. Till 1920 års
riksdag framlade K. M:t förslag
till ny kommunalskattelag, enl.
vilket det kommunala
skattesystemet skulle innefatta dels en
intressebeskattning, bestående av
fastighetsskatt och näringsskott,
dels en beskattning efter förmåga
genom en kommunal
inkomstskatt, kompletterad med en
progressiv skatt. Förslaget blev dock
ej antaget. I avvaktan på förnyad
utredning enade man sig om ett
provisorium för åren 1921—24,
som förlängts att gälla även för
åren 1925—27. Till 1927 års
riksdag framlades ånyo
förslag till ny
kommunalskattelagstiftning, vilket emellertid icke
heller vann riksdagens bifall.
Enl. provisoriet skall
bevillningen kvarstå, dock så att
inkomstbevillning även skall utgå
för den del av fastighetens
nettoinkomst (d. v. s. bruttohyrorna
minskade med inteckningsräntor,
onera och reparationskostnader
m. m.), som överskjuter 6,
resp. 5 % å jordbruks-, resp,
annan fastighets taxeringsvärde, 1.
m. a. o. avdrag verkställes för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
