Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skelett ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
753
Skelett
754
Skelett av fisk (nllgädda). 1 ögonhåla, 2 underkäke, 3 gällock, 4 skuldergördel, 5
övre, 6 undre revben, 7 bäcken, 8 bukfena, 9 övre, 10 undre bågar, 11 anal-, 12
stjärtfena.
Hos de senare ombildas vissa
partier till vanligt brosk, varigenom
de fullt utbildade nejonögonens
broskskelett uppstå. Medan ännu
helt nyligen ansetts, att det
bros-kiga S. (hos t. ex. hajar) skulle
representera ett fylogenetiskt
tidigare stadium i ryggradsdjurens
skelettutveckling än benskelettet,
ha nyare paleontologiska
upptäckter givit vid handen, att tvärtom
ett benartat S. är det
ursprung-ligare, och att det broskartade S.
uppkommit ur ett benartat genom
förbeningens uteblivande. Likväl
föregås under embryots utveckling
benstadiet av broskstadiet.
Möjligt synes därför vara, att okända,
utdöda fiskformer med broskartat
S. kunnat föregå de i allm. starkt
förbenade fiskformerna från
silur-och devonperioderna. — S.
uppstår hos embryot till väsentlig del
ur den skelettogena, från
urkotorna bildade, odifferentierade,
meso-dermala vävnad, søm omger
rygg-sträng och ryggmärg och som
sammanhänger med
bålmuskulaturens bindvävssepta. Ur den
skelettogena vävnaden uppstå
skelettstycken, till stor del
segmentvis ordnade. Dessa bilda S.,
som kan indelas i huvudets,
bålens och extremiteternas S.
Huvud e t s S. består av en först
broskartad, senare mer 1. mindre
starkt förbenad stomme
(primor-dialkranium), till vilken i
läderhuden bildade ben, vilka ej
föregås av brosk, ansluta sig (se vid.
Kranium). B å 1 e n s S. består
äv ryggraden, revbenen samt
bröstbenet (saknas hos fiskar och
ormar). Ryggraden (se d. o.)
uppstår i anslutning till
ryggsträngen (jfr d. o.) i form av övre och
undre bågar; de övre omfatta
ryggmärgen, de undre (i
svans-regioner) den dorsala aortans
förlängning. Från bågstyckena
bildas kotkropparna. Mot varje
ursegment hos embryot, d. v. s. mot
varje muskelsegment hos den
fullvuxna, svara hos lägre
ryggradsdjur 2 par övre och 2 par undre
bågar, vilka tills, bilda en
fullständig kota. Hos högre
ryggradsdjur däremot bildas kotan
därigenom, att de främre bågparen i ett
segment under omfattande
om-bildningar ansluta sig till de båda
bakre i det framförliggande
segmentet. Härigenom blir
ryggradens segmentering en annan än
hos de lägre formerna och
muskler tillhörande två segment
komma att verka på en kota.
Kotornas antal och fördelning på
skilda kroppsregioner växla mycket.
Hos fiskar finnes ingen sträng
regionsindelning. Hos fyrfotadjur
indelas ryggraden i hals-,
bål-(bröst- -|- ländkotor), kors- och
svanskotor. Hos groddjur finnas
1 halskota, ett växlande antal
bålkotor, 1 korskota och talrika
svanskotor, som hos grodorna
bilda ett långt, sylformigt ben.
Hos kräldjur förekomma ofta 7
halskotor och vanl. endast 2
kors-kotor, hos fåglar talrika
halskotor och korgkotor (hos embryot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
