Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skeppsmask ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771 Skeppsås—Skeptiker 772
S. finnas i de flesta svenska
landskap. En av de största och.
ståtligaste ligger vid Blomsholm nära
Strömstad. 1926 påträffades i
Hasslövs skn i Halland på bottnen
av en större gravhög med röse en
väl lagd S., 8 m. lång, tillhörande
yngre bronsåldern, den första
kända S. från denna period på
fastlandet. S. torde ha ersatt bruket
med verkliga skepp i gravhögarna
(jfr Gravskick sp. 1470).
Skeppsås, socken i östergötl.
L, jämte Älvestad (och framdeles
Fornåsa och Lönsås) pastorat i
Linköpings stift. 440 inv.
Skepptuna, socken i Sthlms 1.,
jämte Lunda pastorat i Uppsala
stift. 740 inv. — Kyrkan
uppfördes av gråsten vid 1200-t:s
början, det ståtliga rikt
tegelorne-rade tornet vid 1400-t:s mitt.
Altarskåp av Jan Borman. En
monumental trästaty av Thomas
Becket, utförd vid 1400-t:s slut,
trol. av Bernt Notke, har från S.
flyttats till Stat. hist. mus.
Skeppund, tecknat Sk ®, en
fordom i Nord-Europa bruklig
vikt, vid sin avlysning i Sverige
1855 = 170 kg. (de utländska S.
voro något lägre; jfr
Bergs-vikt). S. indelades vanl. i 20
lispund (se d. o.). I S. räknades
huvudsaki. större laster.
Skepsis [skä’pp-], grek.,
tvivel ; kritisk misstro, särskilt^
tvivel på allmängiltig kunskap. I den
antika filosofins historia
betecknar S. en riktning, som utgått
från Pyrron och dennes lärjunge
Timon, vilkas läror systematiskt
framställdes av Ainesidemos från
Knossos. Genom Arkesilaos fick
S. insteg i den platonska
akademin under dess senare
utvecklingsstadier (mellersta och nyare
akademin), där den fick en senare
betydande representant i
Karnea-des, som utarbetade en metodlära
för det sannolika tänkandet
(pro-babilism). Om riktningens läror
se Skepticism. — Adj.:
skeptisk. — Skeptiker,
tvivlare; kritiskt misstrogen
person; anhängare av en skeptisk
livsåskådning.
Skepthammar, se S
käft-hammar.
Skeptici’sm [skä’pp-] (jfr
Skepsis), en filosofisk
ståndpunkt, som i mer 1. mindre
radikal form bestrider möjligheten
att nå fram till evident kunskap.
Enl. S. komma vi endast till mer
1. mindre sannolika meningar;
den har också stundom betecknats
som probabilism 1.
sannolikhets-lära. I antik filosofi företrädes
denna riktning av Protagoras,
enl. vilken människan är alltings
mått, och hos Gorgias. Senare
framträder den hos äldre och
nyare ”skeptiker” och
”akademiker” (Arkesilaos, Karneades
m. fl.). Dessa tänkare hävdade,
att tingens väsen är otillgängligt
för vår kunskap; vi känna endast
det sätt, på vilket de göra intryck
på vårt medvetande. De olika
filosofiska systemens motsägelser
åberopades gärna av den antika
S. som bevis på kunskapens
rela-tivitet. Begreppsdialektiken hade
för S. till syfte att befria
människorna från onödiga spörsmål
och ge dem sinnesro (ataraxi).
Bland de senare skeptikerna kan
nämnas läkaren Sextus
Empiri-cus, särskilt känd genom sin
kritik av kausalitetsföreställningen.
— I modern filosofi har S.
före-trätts av de Montaigne, Charron,
Bayle och i modererad form av
David Hume. Från S. måste man
skilja det ”metodiska tvivel”, som
hos Cartesius är vägen till
allmängiltigt vetande.
Skeptiker, skeptisk
[skä’pp-], se Skepsis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
