Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skerike ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
773
Skerike—Skidlöpning
774
Skerike, socken i Västmanl. 1.,
pastorat i Västerås stift. 360 inv.
Skernaa [skä’rrnå], Danmarks
näst Gudenaa största vattendrag,
upprinner v. om Vejle och.
utmynnar i Ringköbingsfjorden på
Jyllands västkust. C:a 90 km.
Sketch [skettj], eng., skiss (se
d. o.); kortare dramatiskt stycke,
ofta inlägg i revy, radioprogram
etc.
Skevikarna, en krets av
radikala mystiker och spiritualister,
bl. a. åtskilliga tyskar, vilka från
1746 funno en fristad på gården
Skevik (Bo skn, Värmdö), där de
levde i ett slags klosterlik
gemenskap. Kretsen upplöstes vid
1800-t:s början.
S. K. F., se Svenska
kullagerfabriken.
Ski’atos, se S p o r a d e r n a 1.
Skibord, eg. skidbord (av
fsv. skidh, kluvet trästycke),
f 1 ö d b o r d, vid en damm
anordnat överfall för avbördande av
överflödsvattnet.
Skida. 1. Se Skidlöpning.
— 2. Se F r u k t sp. 723. — 3. Se
Könsorgan sp. 74.
Skiöarima, se Isländsk
litteratur, sp. 1542.
Skidbladner, i fnord. myt. ett
Frej tillhörigt, av dvärgar
förfärdigat, underbart skepp, som
alltid har medvind och är så stort,
att det rymmer alla asar, men
tillika kan vikas ihop och bli så
litet, att det kan läggas i en pung.
S. användes av romantikens
skalder ss. beteckning för ”diktens
skepp”, skaldekonsten.
Skidkörning efter häst. Häst
med seldon av lättaste slag
köres av skidlöpare, som
antingen håller i 1. är fastbunden
vid draglinorna, i senare fallet
dock så, att han vid behov med
ett enkelt handgrepp kan
lösgöra sig. Tävlingar i S.
förekom
ma årligen vid vintertävlingarna
i Östersund m. fl. platser. —
Skidåkning efter häst
(tålkning, tolkning),
varvid hästen skötes av en ryttare,
är en vanlig vinteridrott, vilken
även övas som militär
utbildnings-gren, spec. vid kavalleriet.
Skidlöpning, framglidning på
snö medelst under fotterna
fästa-de skidor. Skidan har troligen
först kommit i bruk å
högslätterna i det inre av Asien men
har även i Europas nordliga
länder använts, så länge man
vet. S. är numera vår viktigaste
vinteridrott och en av de för
kroppsutvecklingen värdefullaste
av alla idrotter. — Skidor
konstrueras numera huvudsaki. i tre
olika typer (se fig.). B a c k s k i
-dan, för backåkning och
-hoppning, kort, bred och något
fram-tung, täml. tung och kraftig,
1 ö p s k i d a n, för
hastighetslöp-ning i spåi’ å jämn mark 1. lätt
terräng, lång, smal och något
bak-tung 1. jämn vägande samt så lätt,
som är förenligt med nödig
bärighet, t e r r ä’ n g s k i d a n, ett
mellanting mellan dessa båda
typer, användbar för växlande
förhållanden, den i Sverige
vanligaste skidtypen. Skidor
tillverkas av ask 1. hickory,
terrängskidor äro ofta av björk, löpskidor
av björk 1. lönn. Skidan fästes vid
foten medelst en bindning
1. endast tårem. Glidytan
un-derhålles genom v a 1 1 n i n g,
varvid ytan uppvärmes och
be-strykes med skidvalla, vanl. tjära
med tillsats av paraffin, vax e. d.
För att vid löpning antingen öka
farten 1. medverka vid bromsning
användas skidstavar (vanl.
av bamburör), försedda med
frissor till förhindrande av stavens
nedsjunkande i snön. Inlärandet
av S. bör för framtvingande av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
