Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
779
Skiffervitt—Skifte av jord
780
mängd svavel, som kan utvinnas.
Den mörkt brungröna råoljan
ut-göres av paraffin- och
etylenkol-väten, har spec. v. 0,88—0,98 och
ett effektivt värmevärde av c:a
9,350 Kal./kg. Den befrias från
svavel och underkastas
fraktio-nerad destillation, varvid
erhållas c:a 6 % bensin, 30 %
brännolja, 38 % smörjoljor samt 19 %
asfalt och beck. Bensinen och
smörjoljorna (spec. v. 0,66—0,75,
resp.. 0,86—0,91) raffineras. Av
ammoniumsulfat erhålles 7-—9,5
kg. per ton skiffer.
Skiffervitt, enl. holländsk
metod framställt bly vitt (se
Bly-färger).
Skiffrighet, S k i f f r i n g, se
Struktur.
Skift, se Mur sp. 358.
Skifte. 1. Jordområde; byte av
fastighet, delning (t. ex.
arvskifte, ägoskifte; jfr Skifte
av jord). — 2. Se
Växtföljd.
Skifte av jord, delning 1.
styckning, sammanslagning 1. byte av
olika jordområden för att
reglera gränserna mellan olika ägor
1. ordna äganderättsförhållandena
ur synpunkten av bättre
bruk-ningsmöjligheter för jordägarna.
Det område, som sålunda
utskiftas, benämnes skifteslag.
S. har haft väsentlig betydelse för
byorganisationen och jordbruket
genom tiderna. I äldre tider
idkades sambruk inom en by: dess
gårdar lågo samlade kring en
bygata 1. byplats, och av varje olika
slags åkerområde hade varje gård
sin andel. Betesmarker och andra
utägor voro urspr. byns
gemensamma egendom (allmänning),
men med tiden utskiftades även
dessa efter liknande grunder, och
varje gård kunde då ha sin jord
fördelad i en mängd olika lotter.
Den äldsta ordningen för
jorddelning i Sverige var
hammar-skiftet, vilken skiftesform synes
ha varit mycket invecklad men är
föga känd. En yngre form, som
påbjudes av Södermannalagen
men först småningom synes ha
blivit allmänt genomförd, är
tegskiftet 1. solskiftet, enl. vilket
varje byaman skulle ha en efter
sin gårds storlek avpassad remsa
av varje åker 1. annat skiftat
ägo-stycke. De enskilda åkertegarna
skulle stå i samma ordningsföljd
i förhållande till väderstrecken
som motsvarande tomt i byn,
varav namnet solskifte förklaras.
1757 påbjöds storskifte, vilket
innebar, att varje gårds ägor
skulle sammanföras i ett fåtal
stora lotter, så att byamännen
kunde idka jordbruket var för sig.
För dess genomförande krävdes ej
blott en högt utvecklad
lantmä-terikonst utan även en
tillförlitlig värdering (gradering) av de
olika jordstyckena med hänsyn
till bördighet, läge o. s. v., och
det kunde därför endast
småningom genomföras under ledning av
yrkesutbildade lantmätare (jfr
Lantmäteri). För att
fullständigare kunna genomföra
sammanslagningen av de spridda
tegarna till större områden
företogs utflyttning av gårdarna, så
att varje egendoms byggnader
skulle erhålla ett centralt läge i
förhållande till jordlotterna. I
början av I800-t. började man
eftersträva enskifte, jordens
utläggning i ett enda skift åt varje
delägare, men detta har varit
svårt att genomföra på grund av
jordens olikartade beskaffenhet
och bondebefolkningens
konservatism, och på många håll har man
nödgats stanna vid ett par, vanl.
tre skift. Genom en stadga om
skiftesverket i riket 1827 infördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
