Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
777
Skien—Skifferolja
778
att med användande av den fart,
som uppnås i backens övre del,
under bibehållen balans och
behärskning av skidorna utföra
längsta möjliga hopp från stupet.
I Norge har (1927) utförts hopp
av 72 m:s längd. — För krigsbruk
har skidan vid svåra
snöförhållanden en utomordentlig betydelse
och har även vid svensk trupp
kommit till användning vid olika
tillfällen, senast under 1808-—09
års krig. Sedan 1914 har varje år
större 1. mindre del av
värnplikts-kontingenterna i Sverige utbildats
i S. Under världskriget användes
skidtrupper i olika alptrakter,
Vogeserna och Karpaterna.
Skien [sje’en], stad i Telemark
fylke, s. Norge, vid Skienselven.
Livlig handel och betydande
trä-och pappersindustri. Stort
hem-bygdsmuseum. 17,000 inv. — S.
fick stadsprivilegier 1346. Det är
ett gammalt centrum för
trävaruhandeln.
Skiensvasdraget [sje’ens-],
vattendrag i Telemark fylke, s.
Norge. S. omfattar det betydande
vattensystem, som uppsamlas i
Norsjön, och utmynnar i
Skage-rak vid Porsgrund; dess nedersta
del från Skien kallas
Skienselven (8 km.). Till stor del
kanaliserat, är S. segelbart till
Bandak (se d. o.) och Notodden.
Av beräknade 1,202,700 effektiva
HK voro 1919 327,450 utbyggda.
10,300 kvkm:s flodområde.
Skiffer, bergart med väl
utbildad parallellstruktur (se
Struk-t u r) och därigenom klyvbar i
mer 1. mindre tunna skivor. Jfr
Alunskiffer, G1 i m m e r
-skiffrar, Kristalliniska
skiffrar, Lerskiffer
och Takskiffer.
Skifferlera, en ofullständigt
hårdnad lera, eg. en mellanform
mellan lerskiffer och lera;
förekommer bl. a. i Skånes rät-lias
(se d. o.), där den brytes under
namn av eldfast lera.
Skifferolja, mineralolja,
erhållen genom destillation av
bitu-minösa skiffrar. Framställningen
av S. ägde tidigast (1850-t.)
rum i Skottland och fick ett
kraftigt Uppsving där, i
Frankrike och Tyskland under
världskriget. Sverige äger i
alunskif-fern (se d. o.) stora tillgångar
av oljeskiffer, främst i
Kinne-kulle, Närke och Östergötland.
Den lämpligaste svenska
oljeskif-fern (c:a 3,2 milliarder ton) har
en oljehalt av c:a 45 kg. per ton,
den övriga (c:a 11,5 milliarder
ton) håller blott hälften så
mycket olja 1. därunder. För
utredning av skifferoljef rågan
tillkallade K. M:t 1913 sakkunniga,
som 1918 avgåvo sitt betänkande.
De tekniska problemen äro lösta,
men de låga prisen på olja och
biprodukter ha omöjliggjort ett
ekonomiskt utnyttjande. —
Skiffern destilleras i c:a 10 m. höga,
vertikala retorter (jfr
Gas-v e r k sp. 1097), i vilka övre delen
utgöres av gjutjärn, nedre delen
av chamotte. I undre delen av
retorten inblåses ånga till skydd
mot överhettning av oljegasen
samt för ökad bildning av
ammoniak. Den avdestillerade gasen
kyles, varvid råolja, vatten och
en del ammoniak kondenseras.
Genom tvättning av gasen med
lämplig absorptionsolja och
vatten befrias den från bensin och
ammoniak. De okondenserbara
gaserna (60 å 70 kbm. per ton
skiffer; värmevärde 4,000 å 5,000
Kal. per kbm.) kunna
användas för retorternas upphettning,
kraftalstring i ångpannor 1.
gasmotorer, kalk- och
cementbränning etc. Gasen innehåller en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
