Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
969
Slagord—Slagvapen
970
Slagord, sådana ord och
uttryck, med vilka man ”slår
omkring sig”, d. v. s. vilka kort och
träffande, ofta i tendentiöst
tillspetsad, suggestiv form
karaktärisera en riktning, ett parti, ett
program etc. Ex: ”frihet,
jämlikhet och broderskap”, ”blod och
järn”, ”kampen för tillvaron”,
”fin de siècle”, ”Sturm und
Drang”.
Slagrens, maskin för
uppluckring av bomull.
Slagruta (av slå och ty. Rute,
spö), benämning på en sådan
kvist, skuren av vissa trädslag
(vanl. hassel 1. rönn) och av viss
form (grenar bildande en klyka),
som av gammalt ansetts kunna
tjäna som instrument, då det gällt
att finna underjordiskt vatten 1.
metallfyndigheter. Detta skulle
ske, då en person sökande ”går
med S.” och därvid ”med aviga
händer” håller kvisten framför
sig, denna vrider sig med spetsen
mot marken på den plats, där
vatten 1. metall finnes.
Föreställningen om en dylik förmåga hos S. är
alltjämt mycket utbredd och har
av vetenskapliga undersökningar
varken besannats 1. vederlagts.
Slagsida, fartygs lutning åt
styrbord 1. babord, beroende på
ojämn lastning. Ett fartyg, som
ej har S., säges ligga på rät köl.
Slagskatt, avgift för
utmynt-ning för enskild räkning (se
Mynt sp. 436).
Slagskepp, se
Pansarfartyg-
Slagsta, anstalt för bildbara
sinnesslöa i Botkyrka skn,
Sthlms 1. Med anstalten är
förenat ett seminarium för
utbildande av lärarinnor vid
sinnes-slöanstalterna.
Slagtabell, förteckning, som
anger ett fartygs fart vid olika
varvtal å drivmaskineriet.
Slagruta. Träsnitt i Georg Agricolas De
re metallica (1556).
Slagtäljare, se T a k o m e
-ter.
Slaguggla, Sy’rnium
uraldn-se, en art av
Nattuggle-s läk t et. Fjäderdräkt ljusgrå
med svartbruna längsfläckar,
stjärt brun med gråvit spets och
svartbruna tvärband. Längd 56—
59 cm. N. Asien, n.ö. Europa; n.
Sverige. Lever av smärre
däggdjur och fåglar. Häckar i trädhfil
1. bergskrevor. Ägg vanl. 2—4,
vita. Stannfågel.
Slagvapen, angreppsvapen,
förda med händerna och avsedda
att tilldela motståndaren slag.
Stridsklubban 1.
stridsko 1 v e n är människans äldsta
och enklaste vapen. Hos
germanerna blevo S. redan tidigt även
värdighetstecken. På 1300-t.
användes stridskolven med
förkärlek av rytteriet och fick i sin
förbättrade form,
hjälmkrossa r e n, jämte strids
hammar en (se d. o.) och
stridsyxan (se d. o.) stor användning
som ryttarvapen på 1400- och
1500-t. över hela Europa.
Turkarna och tartarerna förde
strids-kolvar helt av metall med en ofta
rikt utstyrd kula; dessa upptogos
i Ungern och Polen som
värdighetstecken, den s. k. pusikanen 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
