Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slaver - Slaveri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
983
Slaveri
984
av militära och kommersiella
stödjepunkter trängde söderut
(se vid. Ryssland sp. 1562 f.).
Redan vid denna tid hade
emellertid tydligen en viss
differentiering skett mellan de över de
väldiga ryska slätterna spridda S.
Tre grupper hade uppstått: en
sydlig, dit främst de tidigt
relativt civiliserade polanerna,
slättborna vid Dnjepr, hörde, en
central (vjatitjer o. a.) och en
nordlig (främst de novgorodska S.).
Ur sydgruppen framgingo sedan
u k r ai’ n a r n a (lillryssarna),
ur nord- och mittgruppen
stor-ryssarna, varvid dock
mittgruppens västligaste stammar i
viss mån separerade och gåvo
upphov åt vitryssarna. —
Om enhetssträvanden bland S. se
Panslavism.
Slaveri (jfr Slav), ett
tillstånd av personlig ofrihet. S. är
liksom livegenskapen ärftligt men
innebär i motsats till denna
fullständig personlig rättslöshet, så
att slaven obegränsat kan
säljas, godtyckligt straffas,
prostitueras o. s. v. — I forntiden kom
S. till stor utveckling i Orienten
och Medelhavsvärlden. Man finner
här på flera håll större delen av
befolkningen som slavar under
fåtalet. Förutom genom krig och
sjöröveri skedde nyförvärvet av
slavar genom att grövre
förbrytare och insolventa gäldenärer
dömdes till S. Även kunde
fattigdom och nöd driva till frivilligt
åtaget S. 1. till försäljning av
barnen. För forntidens tänkare,
t. ex. Aristoteles, framstod S. ss.
ett för samhällets och kulturens
bestånd nödvändigt ont,
samtidigt som krav på mänsklig
behandling av S. uppställdes och på
sina håll fingo uttryck i
lagstiftningen. Grekerna anses ha
behandlat sina slavar jämförelsevis
väl, med undantag av
spartanerna (jfr Hel o t er). Under det
romerska världsväldets
utveckling antog S. väldiga mått. De
rikaste romarna kunde besitta
tusentals slavar. Hos romarna
var S. hårdare än hos grekerna;
slaven ansågs ej kunna
förvärva egendom 1. ingå äktenskap,
ehuru dylika rättigheter till en
viss grad medgåvos i praktiken.
Också uppstodo flera svåra
slavuppror i Italien, främst
Sparta-cusupproret (seSpartacus).
Mot slutet av antiken tog dock
frigivningen (se Frigiven) allt
större omfattning under
inflytande dels av kristendomen, dels av
sociala faktorer. I det stora hela
bestod dock S., tills det under
senantiken och äldre medeltiden
omvandlades i andra former av
beroende, främst livegenskap (se d.
o.). — I de ännu ej kristnade
germanska länderna hade i
samband med krigståg,
folkvandringar och vikingatåg ett S.
uppkommit, i Norden benämnt t r ä 1
-dom. Denna omfattade i
motsats till forntidens S. blott en
mindre del av befolkningen. Även
här förekom, att personer på
grund av ekonomiskt betryck
frivilligt blevo trälar (s. k.
gäv-t r ä 1 a r). Träldomen avskaffades
visserl. snart efter kristendomens
införande men avlöstes blott på
några få håll, bl. a. i Sverige och
Norge, av full frihet. I Sverige
befrämjades övergången av en
regel om att barnen alltid ”gingo
till den bättre hälften”, d. v. s.
blevo fria, om antingen fadern 1.
modern var fri. Den sista
bevarade svenska stadgan mot träldom
är av 1335. — Under nya tiden
uppstod åter ett omfattande
västerländskt S., nämligen
negerslaveriet (se Negrer sp.
726 ff.). En allmän europeisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
