Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slaviska språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
987
Slaviska språk
988
fe-ljud; sv. hundra); likaså den
för flera östliga indoeuropeiska
språk gemensamma utvecklingen
av s i vissa ställningar- till ch:
samslav. müchü — sv. mossa.
Liksom i germanska språk
över-gingo de lena frikativorna bh, dh,
gh till b, d, g: ry. beru (jag
tar) — sv. bära, men lat. fe’ro-,
b, d, g, som i germanskan
förskötos till p, t, k, kvarstodo
däremot: ry. slab (svag) — sv.
slapp-, likaså kvarstodo p, t, k,
vilka i germanskan förskötos till
f, p och ch: ry. prositi (bedja)
— sv. fråga. K, g, ch före mjuk
vokal och j blevo tje- och
sje-Ijud: ry. zena — sv. kvinna, grek.
gyne’. Genom en rad utvecklingar
gjorde sig språket av med alla
s. k. slutna stavelser: en
samsla-visk stavelse kunde endast sluta
på vokal, r eller l. Substantiven
hade sju kasus, av vilka en,
voka-tiven, i nutida S. för ett endast
tynande liv. Adjektiven hade två
olika former, en nominal och en
pronominal, den senare bildad av
den förra genom tillfogande av
pron. ji, ja, je, ”den”: izba stara,
hyddan är gammal; staraja izba,
den gamla hyddan. Verbet
använde som preteritum bl. a. former
på l, som eg. äro participer: on
stroil, han byggde [eg. han (är)
havande byggtj; i
verbalböjningen märktes ett noga genomfört
särhållande av olika aktionsarter,
spec. av fortgångsverb och
över-gångsverb (se Verb): stroiti,
bygga (= syssla med byggande 1.
bruka bygga) ; postroiti,
färdigbygga. Några urkunder på
sam-slaviskt språk finnas ej; dock
står det fornbulgariska språk, till
vilket de slaviska apostlarna
Ky-rillos och Metodios på 800-t.
översatte de kyrkliga böckerna och
varpå en rad dokument föreligga,
den s. k. k y r koslaviska n,
ännu samslaviskan ganska nära.
— 2. S : s indelning och
karaktäristik a. I samma,
mån som de slaviska folkens
enhet sprängdes (se Slaver sp.
980 ff.), inträdde också en
uppdelning av det samslaviska språket
i öst-, syd- och v ä s t
-slaviska. Inom var och
en av dessa tre
språkgrupper-har sedan ytterligare
differentiering skett. De östslaviska språken
äro dels storryska med
vitryska, dels ukrainska 1.
lillryska (utanför ryskt
territorium kallad r u t e’ n s k a).
De sydslaviska språken äro b u 1
-g a’r i s k a, se’r bokroa’tiska
(kallad s e’ r b i sk a och skriven
med slaviska bokstäver av
Jugoslaviens grekiska katoliker,
däremot kallad k r o a’ t i s k a och
skriven med latinska bokstäver av
dess romerska katoliker) och
slo-v e’ n s k a. De västslaviska
språken äro dels tje’ckiska med
s 1 o v a’ k i s k a, dels p o’ 1 s k a
med k a s s u’ b i s k a, dels s o’ r
-b i s k a (även kallat
lausitz-ser bi ska 1. ve’nd iska);
den hithörande p o 1 a’ b i s k a n
utdog på 1700-t. Skillnaderna
mellan öst-, syd- och västslaviska
språk äro avsevärda, väl så stora
som mellan tyska och svenska;
endast ryssar och bulgarer kunna
nödtorftigt förstå varandra. Inom
de olika grupperna stå ryska och
ukrainska varandra ganska nära
(ung. som svenska och danska);
stor är däremot skillnaden
mellan polska och tjeckiska, än större
mellan bulgariska och serbiska
(slovenskan står serbiskan nära).
Några av de viktigaste drag, som
skilja öst-, syd- och västslaviska
åt, äro följande. Gammalt or 1. ol
mellan konsonanter- utvecklar sig
i östslaviska till oro, olo, i
sydslaviska till ra, la, i västsla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
