Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slaviska språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
993
Slaviska språk
994
slovakiskt riksspråk
skapades i mitten av 1800-t.
Tjeckoslovakiska talas av 9 mill.
(därav slovakiska av ung.
tredjedelen). Sorbiskans båda
dialekter, hög- och lågsorbiska, ha
på 1800-t. brukats i en blygsam
litterär produktion. Talas av c:a
100,000. — 4. Slavisk skrift.
S. begagna dels ett särskilt
slaviskt alfabet, dels det latinska.
Det förra kallas det ”kyrilliska”,
”kirillitsan”. Namnet, som det
fått efter den slaviske aposteln
Kyrillos (se d. o.), är oegentligt,
då Kyrillos uppfann icke detta
alfabet utan det äldre, sedan
utträngda ”glagolitiska alfabetet”
(se d. o.). Kirillitsan, något
moderniserad på Peter den stores
tid, brukas av ryssar, bulgarer
och grekisk-katolska serber. Det
ryska alfabetet har
därvid följande utseende (de
förenklingar, som gjorts genom en av
den provisoriska regeringen 1917
genomförd ortografireform, äro
nedan särskilt angivna) :
Uttal.
A a a (i ’ty. Väter).
B 6 ö
B B V
r r p
A ä d
E e (j)e före mjuk, (j)ä före
hård konsonant; ibland
(Ȍ.
JK JK tonande s/e-ljud.
3 3 tonande s.
II n (j)i-
I i nu avskaffad variant till
föreg.
K k k
J ji hårt l (se nedan).
M m m
H h n
0 o öppet å (i sv. kom).
ff n p
P p r (rullande tungspets-r).
C c s
T t t
V y o (europeiskt w-ljud, t. ex.
i ty. du).
$ $ f
X x tyskt ac7i-ljud.
H g ts
M q svenskt t/e-ljud (med
t-för-slag).
HT ht franskt ch (nära svenskt rs
i fors).
IIJ ig svenskt tje-ljud (utan t).
t, nu avskaffat tecken,
utmärkande att föreg.
konsonant ej muljeras.
bi hårt i-ljud (se nedan).
b tecken, utmärkande att
föreg. konsonant muljeras.
I> h nu avskaffad variant till e.
9 g e före mjuk, ä före hård
konsonant.
10 io (j)o (europeiskt u-ljud; jfr
ovan).
JI ji (j)a
Endast två ljud bereda svårighet
för västerlänningar, dels det
hårda 7-ljudet, vars uttal man får
fram genom att sätta tungspetsen
som vid vanligt l men uttala o,
dels det hårda i-ljudet, uttalat
med mellersta delen av tungan mot
gomtaket: ett tyskt u i du med
läpparna i i-ställning. De mjuka
vokalerna: e (k), n, io, a, uttalas
i början av ord 1. stavelser med
förslag av j: je, jo etc. (varvid
likväl ii mera sällan uttalas ji,
vanl. i) ; förekomma de efter
konsonant höres intet j, utan de
endast ”mjuka upp”, muljera,
konsonanten; i Eva uttalas alltså
e som jä, i Onega muljerar e
endast n [aniä’ga]; även b, som
en gäng var en mjuk vokal,
muljerar föregående konsonant. Varje
konsonant (utom sje-, tje- och
ts-Ijud) kan alltså ha två uttal, dels
det ovan i alfabetet angivna, dels
— då mjuk vokal 1. b följer — ett
muljerat: så har man i lund
(måne) det ovan beskrivna
”hår
32. — L e x. X. Tr. 24. 5. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
