Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Soldyrkan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1157
Soldyrkan—Solen
1158
Soldyrkan har i någon form
förekommit hos de flesta folk.
Ett exempel på tydlig S. erbjuder
Egypten (se d. o. sp. 757 f. samt
Heliopolis). I Babyloniens
gamla religion intog månen en
mera betydande plats än solen,
men i prästernas astronomi fick
solen främsta platsen och behöll
denna i den astrologiska religion,
som långt före Kristi födelse
spridde sig bl. a. västerut till
Syrien. Hos indierna anropades i
gammal tid solens gud (jfr S a
-v i t a r) liksom stundom hos
grekerna H e’ 1 i o s. Först med den
babyloniska astrologins och de
orientaliska kulternas utbredning
trängde emellertid S. fram i
romarriket, och efter Heliogabalus’
(se d. o.) misslyckade försök
proklamerade slutligen Aurelianus
274 Sol invi’ctus (den
oövervinneliga solen) ss. den högste i
gudarnas krets och kejsarnas spec.
beskyddare. S. blev sålunda den
romerska hedendomens sista form.
Om kyrkans motåtgärder se J u 1
sp. 271. — Om spår av S. i det
forntida Norden se
Fornnordisk religion sp. 360. Seden
att om våren tända stora eldar
(valborgsmässoeldar etc.) är från
början ett utslag av solmagi
(eldarna skulle öka solens
lys-kraft) men har väl sedan också
tolkats ss. hyllning för solen,
resp, solguden. Jfr
Midsommar.
Soldäck, regndäck,
shade-d ä c k, lätt skyddsdäck över
huvuddäcket å fartyg (se
Handelsfartyg sp. 403).
Solen (astronomiskt tecken
Q), centralkroppen i vårt
solsystem, har en skenbar
diameter av ung. 30’. Värdet 8’’,80
på S:s parallax motsvarar en
diameter av 1,391,000 km. Någon
skillnad mellan ekvatorial- och
Solkoronan, fotograferad vid totala
solförmörkelsen 28 maj 1900.
polardiametern har icke kunnat
påvisas. S:s volym är 1,3 mill.
ggr så stor som jordens; tätheten
är 1,4. Tyngdkraften vid S:s yta
är 27,5 ggr så stor som vid
jordekvatorn. — Det från solytan,
fotosfä’ren (ett från
Her-schels solteori — se
Solfläckar — härstammande namn),
utstrålade ljuset överträffar i
intensitet varje annat (S. lyser
t. ex. 465,000 ggr så starkt som
fullmånen).
Strålningsintensite-ten avtar från centrum mot
solranden, fastän ej i samma
proportion, för såväl ljus- och
värmestrålar som kemiska
strålar. S:s verkliga temperatur
undandrar sig beräkningar; den är
emellertid större än S: s
effektiva temperatur [den temperatur,
som en absolut svart kropp (se
Strålning) med samma
skenbara storlek som S. måste äga för
att utstråla samma värmemängd
som S.], vilken beräknats till
5,600°—6,000°. Jfr I n s o 1 a
-tion. — Fotosfären, för blotta
ögat en likformigt lysande yta,
visar sig i tuben besatt med
mörkare fläckar (se Solfläckar),
ofta omgivna av ljusare strimmor
(facklor), och företer vid
starkare förstoring ett kornigt
utseende. Denna g r anu 1 at i o’ n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
