Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Soldyrkan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1159
Solen
1160
Solen. Spektroheliografisk bild av
pro-tuberans.
är tydligast på solskivans mitt.
Janssen har uppskattat de minsta
”kornens” storlek till 200 km. De
förändra ideligen form och
förflytta sig hastigt. Facklorna,
1,000-tals km. långa, slingrande
strimmor, uppträda särskilt i
grannskap av solfläckarna och
synas blott i närheten av
solranden, vilket skulle kunna
förklaras därigenom, att de
befinna sig över fotosfärens nivå
och följaktligen äro mindre
utsatta för solatmosfärens
absorp-tion. De förete i detaljer ung.
samma granulerade utseende som
fotosfären. — K r o m o s f ä’ r en
är en endast vid totala
solförmörkelser 1. i spektroskopet som en
smal, lysande ring kring S.
iakt-tagbar, över fotosfären befintlig,
av glödande gasmassor bestående
atmosfär. Ett närmare studium
av kromosfären har möjliggjorts
först genom spektroheliografen,
som medger dess fotograferande i
monokromatiska bilder även mitt
över solskivan, och har uppdagat
olika skikt, vilka dock icke få
tänkas skarpt skilda från
varandra 1. från fotosfären, ej
heller strikt koncentriskt lagrade
ovanpå varandra. Kromosfärens
jiärmast fotosfären (ung. 600
km. över denna) befintliga
lager, absorbe’rande 1 a g
-ret (reversi o’ n s 1 a g •
re t), är genom sin absorption
huvudsakliga orsaken till de
mörka linjerna i solspektret, vilka
framträda ljusa i det spektrum
(eng. flash spectrum,
glimtspektrum), som er hålles under de
få sek. före 1. efter den totala
solförmörkelsen, då månen nätt och
jämnt betäcker fotosfären. Detta
spektrum skiljer sig från den
övriga kromosfärens spektrum
genom sin rikedom på metallinjer.
Kromosfären, ung. 7,000—8,000
km. hög, huvudsaki. bestående av
väte och helium, liknar vanl.
ett lätt böljande eldhav, ur vilket
gasmassornas tryck utslunga
rosafärgade flammor av
mångskiftande gestaltning, p r o t u
-bera’nserna. Dessa pläga
indelas i lugna 1. molnformade,
innehållande huvudsaki. väte,
kalcium och helium, och eruptiva,
innehållande ett flertal metaller.
De eruptiva uppträda talrikast på
de breddgrader av solskivan, där
solfläckar förekomma, och äro
underkastade samma periodicitet
som dessa. Protuberanser kunna
framskjuta till en höjd av bortåt
500,000 km. och förändras med
enorm hastighet. — När
solskivan vid en total solförmörkelse
är helt täckt av månen,
framträder kring denna en
pärle-morglänsande strålkrans,
koro’ n a n, vars inre, ljusaste
regelbundna del icke når långt
utanför solranden, medan den
yttre, i ljusstyrka avtagande, har
starkt växlande form och
strål-formigt kan sträcka sig långt ut
i rymden. Ljuset från koronan
synes vara ung. lika starkt som
fullmånens. I koronans spektrum
förekommer bl. a. en grön linje,
tillskriven ett okänt ämne (k o -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
