Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spirituös ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1331
Spitzweg—Spjut
1332
Vindskuporna. Målning av Karl
Spitzweg. (München.)
fattare. S. utgav 1880—81 det
om Nietzsches ”Also sprach
Za-rathustra” erinrande (ehuru
tidigare planerade och utkomna)
mytiska prosaeposet Prometheus und
Epimetheus, i vilket han
lidelsefullt förhärligar den stora
personlighetens rätt gentemot
massan. Senare följde bl. a. några
diktsamlingar, prosaberättelserna
Conrad der Leutenant (1898;
Conrad löjtnanten, 1920) och
Imago (1906; sv. övers. 1922)
samt det mytologiska eposet
Olympischer Frühling (1900—04),
ett storslaget men svårfattligt
diktverk, som med sin kosmiska
fantasi, sin allegorisk-symboliska
karaktär och sin plastiska
utformning är i hög grad typiskt
för S:s författarskap. S. erhöll
1919 Nobelpriset.
SpiTzweg [-veg], Karl, f.
1808, d. 1885, tysk målare. Hans
produktion omfattar huvudsaki.
genrescener från idylliskt
borger
ligt liv, uppfattade med blid
humor och målade med en frisk och
lätt touche, som minner om
samtida franskt måleri; en
studieresa till Paris 1851 befordrade
hans utveckling. Verksam i
München, tecknade han även i
Fliegen-de Blätter.
Spjut, stångvapen, som i sin
primitivaste form består av en
tillspetsad, sedermera järnskodd
stång och som sedan urminnes
tider använts av så gott som alla
folkslag. Hos germanerna var S.
det äldsta och allmännaste
vapnet. Urspr. ett kastspjut, fick det
senare användning även för
närkamp och gjordes då grövre, ofta
med två små hakar på stålspetsen
(ty. Knebelspiess). De för
vildsvins j akt avsedda s. k. s v i n s p j u
-ten, som förekommo i Tyskland,
hade i st. f. hakar en liten
tvärstång av ben för att hindra alltför
långt inträngande. De fingo stor
användning ända in på 1700-t. och
som björnspjut till våra dagar.
Kastspjutet försvinner i allm.
mot 1100-t:s slut i Europa,
kvar-lever dock undantagsvis in på
1500-t., t. ex. i den av kejsar
Maximilian I:s trupper använda
j avel i’ nen med långt skaft
och lansettformad klinga. Se vid.
Stångvapen. — Hos
naturfolk är stötspjutet 1. lansen ej så
vanligt som kastspjutet men har
dock en mycket vidsträckt
utbredning. Kastspjutet slungas för
hand, lättare dylika dock stundom
med hjälp av ett ”kastbräde” 1.
Spjut. Knebelspiess. 900—1000-t.
(överst). — Svinspjut, som tillhört
August den starke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
