Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sportfiske ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1341
Sportfiske
1342
tan alla slags kroppsövningar
utom gymnastik och lek. Om S. i
inskränkt bemärkelse se Idrott.
Sportfiske, fiske, idkat
uteslutande för sportens skull och
med redskap, sopi hela tiden
hålles i handen. Ss. redskap
godkännas blott spö med rev och rulle
för den senares uppvindande samt
s. k. handlina. — Ss. det främsta
S. anses fiske med fluga,
flugfiske, vilket kräver den
största manuella färdigheten och
långvarig övning. Det bedrives i
Sverige huvudsakl. efter
laxfiskar, ss. lax, laxöring, röding,
harr och sik. Vid flugfiske av
blanklax användes vanl.
två-handsspö av 15—19 fots (4,5—5,7
m:s) längd, eljest nästan
uteslutande enhandsspö av 9—10 fots
(2,7—2,9 m:s) längd och 150—
300 gr:s vikt. Betet är oftast
konstgjorda, vanl. av silke och
fjäder förfärdigade ”flugor”
(kopior av vatteninsekter 1.
fantasimönster). Även naturliga insekter
användas stundom (eng. dapping).
Vid våtflugefiske tillåtes flugan
sjunka några cm. under
vattenytan; vid torrflugefiske, den
svåraste och högst ansedda
sportfiskemetoden, skall flugan flyta
på vattnet, varför rev och fluga
behandlas med paraffin,
rådjurs-talg e. d. Reven utslungas vanl.
genom överhandskast, varvid
spöet föres vertikalt, 1.
under-handskast, varvid det föres
horisontellt. Med tvåhandsspö kan
flugan slungas över 50 m., med
enhandsspö över 30 m. —
Spinn-fiske 1. spinn (eng. spin,
rotera; så kallat på grund av
betets roterande rörelse vid
dragning genom vattnet), det i
Sverige trol. vanligaste S., kan
bedrivas efter all slags rovfisk, ss.
lax, laxöring, röding, gädda,
abborre, gös, asp. Spöet är styvare
än vid flugfisket. Vid sidkast
användes två- 1. enhandsspö och
betet svingas ut, under det att
spöet föres huvudsakl.
horisontellt. Vid överhandskast, den
jämte sidkastet vanligaste
kastmetoden, användes vanl.
enhandsspö av 5—6 fots (1,5—1,8 m:s)
längd, vilket föres i
vertikalplanet. Betet är antingen
konstgjort, ss. skeddrag, s. k. devons,
wobblers, imiterade fiskar, 1.
”naturligt”, ss. löja, strömming,
elritsa (vanl. bibringat större
fasthet och varaktighet genom
konservering i formalin). Det
senare slaget monteras med en
1. flera krokar (tackel) samt
förses med propeller 1. böjes
för att bringas att rotera. Man
kastar numera nästan alltid
från rullen, d. v. s. det
slungade betet drar ut reven från rullen,
varvid med fingrarna 1.
automatisk broms hindras, att rullen
vindas upp för fort (till
förekommande av revtrassel, eng.
over-run). Rullens hanterande erbjuder
de största svårigheterna vid
spinn. Alltefter betets vikt uppgå
de längsta kasten från 50 upp till
över 100 m. — Ss. S. räknas även
spöfiske 1. mete efter gädda
och abborre, varvid betet likaledes
kan försiktigt kastas ut,
pimp-ling, slantfiske och över huvud
taget allt fiske med spö samt
fiske med drag (med
handlina efter båt). Det gamla
slantfisket med s. k. slantstång och
slukkrok, då betet skall sväljas
och kroken ta fäste i fiskens
inälvor, räknas dock ej till S.,
däremot s. k. huggslant, varvid
krokar äro så anbragta i betet, att
fisken medelst mothugg kan
fästas omedelbart efter hugget utan
att sväljningen behöver
avvaktas. Slantning användes mest för
gädda och tillgår så, att betet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
