Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Språkö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1365 Språkö—Sprängning 1366
Grammatik, Lingvistik,
Språkfilosofi,
Språkgeografi och
Språkhistoria. På gränsen mot andra
vetenskaper stå f o n e t i k och
stilisti k, nödvändiga
hjälp-vetenskaper äro särskilt
psykologi, litteraturhistoria, folklivsforskning
och f o r n k u n s k a p. — S.
idkades redan under antiken (se
Grammatiker) och i det
gamla Indien (se Indiska
språk sp. 1333 f.), där man
flera årh. f. Kr. systematiskt,
övervägande deskriptivt, sysslade
därmed med en skärpa i
uppfattningen och ett sinne för det
väsentliga, som icke i Västerlandet
överträffats förrän ganska långt
fram i nyare tid. Här härskade
länge i huvudsak den ganska
ytliga klassiska S. och dess
terminologi, som upptogs av
humanismen. Den historiska S. kunde
ej nå fram till några bestående
resultat, förrän man i början av
1800-t. efter bekantskapen med
sanskrit (jfr Schlegel 2 och
Språkhistoria) upptäckt
en viss lagbundenhet i språkets
förändringar. — Bland ledande
forskare inom den på 1800-t.
uppblomstrande, mer metodiska
S., som länge var spekulativt 1.
naturvetenskapligt orienterad och
väsentligen inriktad på de
indo-europeiska språken, märkas
under förra hälften av 1800-t.
dansken R. Rask samt tyskarna J.
G r i m m ( jfr L j u d s k r i d
-ning) och Fr. B o p p. En
svensk lärjunge till Grimm var
J. E. R y d q v i s t. Inom allmän
S. och språkfilosofi (se d. o.)
inledde W. v. H u m b o 1 d t en ny
riktning, sedermera i anslutning
till psykologin fullföljd av H.
S t e i n t h a 1 m. fl.
Småningom insågs vikten av studiet av de
levande språken, särskilt
dialekterna, till en början ur fonetisk
synpunkt. På 1870-t. hade man
nått fram till uppfattningen om
den strängaste lagbundenhet i
ljudutvecklingen (den
”junggram-matiska” skolan). Bland svenska
språkforskare, som utgått från
denna skola, må nämnas A. Kock,
E. L i d é n, A. N o r e e n, P.
Persson. Sedan dess har en
allsidigare forskning snarast
komplicerat frågorna (jfr
Språkhistoria). Under senaste tid
har S. nått hög blomstring i
Frankrike (A. AI e i 11 e t m. fl.).
Även avlägsna språkgrupper ha
alltmera undersökts. — Till
motvikt mot en ensidigt
historisk S. har en mer deskriptivt
psykologisk vunnit terräng.
Därvid har en åsikt slagit igenom,
enl. vilken man särskilt vid
undersökningen av de levande
språkens grammatik måste frigöra sig
från den nedärvda klassiska
uppfattningen och terminologin. Aled
avseende på svenskan har i denna
punkt särskilt A. Nbreens
verksamhet varit banbrytande.
Språkö, mindre område, vars
inbyggare tala ett annat språk än
den kringboende befolkningen.
Språng, s p r i n g n i n g, se
Gångarter sp. 186 f. och R ö
-r e 1 s e.
Språngben, se Extremi ■
t e t e r sp. 1334.
Språnghöjd, se
Förkastning.
Sprängning, gammal svensk
benämning på en art av
spetsarbete, som ännu fortlever i den
norska allmogeslöjden under
benämningen ”sprang” och som där
utföres på följande sätt. Parallellt
spända trådar flätas 1. slingras
om varandra medelst pinnar, så
att mönster bildas; man arbetar
hela tiden från mitten, varigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
