Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Språklära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1363
Språk och stil—Språkvetenskap
1364
svenskt uttal av t. ex. tala har
den sista stavelsen den högre
tonen, men den första det starkare
trycket, i talet finnas båda
egenskaperna hos den första stavel-.
sen. Det förra ordet har
stigande, det senare fallande
accent. Tonen kan ändra sig
även inne i en stavelse. Genom S.
får talet m o d u 1 a t i o’n, d. v. s.
musikalisk omväxling. S. skiftar
individuellt, t. ex. efter
temperament och stämning; likväl har
varje språk (samfund) vissa
gemensamma egenheter inom S.
Språk och stil, tidskrift för
nysvensk språkforskning, utg.
1901—20 i Uppsala av R. G:son
Berg, B. Hesselman och O.
Östergren. De båda senare utge sedan
1921 Nysvenska studier, tidskrift
för svensk stil- och
språkforskning.
Språkpatologi, läran om
abnorma företeelser inom
språket, i den mån dessa bero på
sjuklighet hos (något av) de vid
tal (1. skrift) 1. uppfattning av
tal (1. skrift) verksamma
organen (företrädesvis hjärnan 1.
tal-apparaten). Jfr Afasi, A f o n i
och A g r a f i.
Språkpsykologi, se
Språk-filosofi.
Språkrensning, se P u r i s m
och Språkriktighet.
Språkriktighet. Under en äldre
tid värdesatte man språkliga
uttryck efter deras
överensstämmelse med en gången litterär
storhetstids språk 1. med fornspråket över
huvud. I Sverige förfäktad redan
på 1600-t., kom denna s. k.
litte-rär-historiska ståndpunkt
vid mitten av 1800-t. och senare
till heders genom J. E. Rydqvist,
V. Rydberg, H. Hildebrand m. fl.
Den av utvecklingsläran
framkallade uppfattningen av språket som
en fritt växande organism blev
sedan grundvalen för ett
naturhistoriskt språkriktighetsbe-grepp: det som under de språkliga
uttryckens kamp för tillvaron
segrat och blivit språkbruk, var
just därigenom rättfärdigat. Den
r a t i o n e 11 a ståndpunkten (jfr A.
Noreen; Om språkriktighet, 1885)
anser, att det genom tradition
stadgade språkbruket väl bör
utgöra rättesnöre för gott språk
men att denna regel ej får
upphöjas till grundprincip. Man bör
i sista hand kunna vädja till vissa
ideella krav: tydlighet, exakthet,
bekvämhet, enkelhet. Andra
önskemål äro, att språket bör rensas
från lånord (purism,
språkrensning), riktas med nya uttryck,
förenklas samt göras mer levande.
I låno r d s f rågan stå mot
varandra en ensidigt nationell
riktning (i Sverige bl. a.
företrädd av V. Rydberg) och en
mer moderat. Den senare vill
bibehålla främmande ord, där de
väl uppfylla de rationella
grundkraven (se ovan) och inga
inhemska ersättare finnas. — Vad
som är ”språkriktigt” i en viss
stilart (se Stil) är ofta
olämpligt i en annan.
Språkrot, se R o t. Språkv.
Språkrör, se Talrör. — I
överförd bet. betecknar S. en
person, tidning etc., genom vilken
t. ex. ett parti 1. en institution
(stundom en viss person) låter
framföra sina åsikter.
Språkstam, se Språk och
Stam.
Språktakt, stundom använd
benämning på det fonem, som
sträcker sig fr. o. m. ett
tryckmaximum (en huvudaccent) till
ett annat. Jfr Takt.
Språkvetenskap,
språkforskning, omfattar all
metodisk utforskning av
(mänskligt) språk. Jfr Filolog i,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
