Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spårstämpel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1379
Spåtistel—Spännbuckla
1380
Späckhug-gare. Hanens längd 6—8 m.,
honans 5—6 m.
riska 1. sällan begagnade
förbindelser, då stamspårrälsen icke
lämpligen bör avbrytas. Till S.
räknas även de icke omställbara
anordningarna vid spårkorsning,
då förbindelse mellan spåren icke
önskas. S. manövreras från
växelställ invid S. 1. från
ställverk (se d. o.) ; vid
växelns omläggning sker
samtidigt automatisk
signalomställning. Se ill. till Järnväg sp.
338. — Elektrisk växelomläggning
vid spårvägar anordnas, där
omläggning för hand skulle bli
hindersam för den övriga trafiken.
Den manövreras genom att föraren
låter vagnen passera ett
kontaktställe utan ström (fart t. v.) 1.
med ström (fart t. h.).
Kontakt-ledningsanordningen, placerad å
luftledningen c:a 15 m. framför
växelspetsen, består av de med
arbetsledningen 1 parallella
led-ningsskenorna 2 och 3, vilka
senare ligga lägre än
arbetsledningen men bringas i kontakt
med varandra, då vagnens bygel
släpar emot dem, samt
Ijusbågs-släckaren 4. Vid strömlös förbifart
ligger kontaktarmen A an mot
kontakten s. Från arbetsledningen
går den relativt svaga
magnet-strömmen genom reläet R, som
dock ej påverkas, till skenan 3 och
därifrån via s genom den i gatan
invid växeln belägna magneten
Ep som omlägger växeln. Vid
förbifart med ström inkopplad går
även den starka driftströmmen
genom reläet R till vagnen och
jorden. Reläet lyfter
kontaktarmen A mot kontakten t, och den
från arbetsledningen över bygeln
och skenan 3 gående strömgrenen
passerar därvid magneten E2, som
utför omläggningen i motsatt
riktning.
Spåtistel, se Tistlar.
Späck, den tjocka, huvudsaki.
av fettvävnad bestående
under-hudsvävnaden hos valdjur, sälar,
svin m. fl.
Späckhuggare, Orci’nus o’rca,
en art Delfiner. Kroppen är
starkt byggd, ovan svart med
stora vita fläckar, under vit.
Ryggfenan är hos hanen stundom
meterhög. N. Atlanten;
tillfälligtvis vid Sveriges västkust. S.
lever av sälar, delfiner m. m. och
angriper med framgång t. o. m.
bardvalar.
Späcksten, se Talk.
Spännare, se Vävning.
Spännarhyttan, järnverk med
briketteringsverk, masugnar,
gjuteri och mek. verkstad i Norbergs
skn, Västmanl. 1. Anlagt 1882. Äg.
Surahammars Bruks a. b.
Spännbuckla, ovalt, kupigt
spänne av brons från järnålderns
senaste årh. S. äro i början
en-skaliga men ha under
vikingatiden över- och underskålla, den
förra genombruten, ornerad och
försedd med knappar samt ofta
förgylld. S. voro kvinnoprydnader
och buros vanl. parvis, då förena-
Spännbuckla. Silte skn, Gotl. 1,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
