Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsbyggnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1395
Stadsbyggnadskonst
1396
T. v. Tysk medeltidsgata. Nickenkulk, Braunschweig. — T. h. Italiensk
renässansgata. Portico degli Uffizi, Florens.
sen. Aled medeltidens S. bröt
den italienska renässansens
stads-byggnadslära, som åter anknöt
till antiken, främst till Vitruvius.
Från 1400-t. uppstod en livlig
nyorientering. Leon Battista
Al-berti, som i sin på 1450—
60-t. författade De re
aedi-ficatoria till en början lovordar
medeltidsgatan med dess
omväxlande perspektiv, hävdar senare
förtjänsterna hos den raka, helt
likformigt byggda, med
pelargångar försedda gatan, liksom
han förordar triumfbågar vid
gatornas ändpunkter och
regelbundna, smyckade platser. Albertis
läror utvecklades på 1500-t, av
bl. a. Palladio och Scamozzi. Stor
betydelse fingo även de särskilt
under detta årh. uppgjorda
förslagen till den stjärnformiga
idealstaden, en koncentrisk
stads-typ av helt regelbunden
geometrisk plan, som även förverkligades
i Palma nuova (1593). De flesta
italienska städerna kunde endast
partiellt tillämpa de nya idéerna.
Piazza di San Alarco i Venedig
(se ill. till d. o.) är ett ypperligt
exempel på renässansens
arkad-infattade, ädelt formade slutna
platser. Huvudorten för denna S.
blev emellertid Rom (se d. o. sp.
1264 ff.), där särskilt den långa
romerska palatsgatan, avslutad
av en obelisk 1. dekorativ port,
och det fontänsmyckade
palatstorget glansfullt genomfört
renässanslärorna. — Barocken.
Barockens S. utgick i än högre grad
från Rom (se d. o. sp. 1269 ff.).
De nya tendenserna framskymta
redan i Afichelangelos ordnande
av Capitoliumplatsen (se Rom
sp. 1265 ff.) ; särskilt blev hans
uppställande av Afarcus Aurelius’
ryttarstaty i platsmitten
mönster-givande för de europeiska
huvudplatsernas smyckande under
sekler framåt. Den romerska
barockens kraftutveckling under
1500-t:s slut och 1600-t. skapar en
S., som i effektfull uttryckskraft
lämnar renässansens långt bakom
sig. Strålformigt
sammankompo-nerade gator (gatorna från Piazza
del Popolo, se plan till Rom sp.
1247 f.), monumentala
dekorationer, där ofta antika fynd
sammanfördes med moderna
arkitekturtillsatser (dioskurgruppen på
Piazza del Quirinale),
terrasse-ring av höjderna (Spanska
trappan, se ill. till Rom sp. 1266),
triumfportsliknande praktfasader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
