Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsväsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1405
Stadsväsen
1406
och land. Dylika stadsstater
kunde även utveckla sig till
stormakter, så Rom, som ännu ss.
världsvälde formellt bevarade sin
stadsförfattning. Romerska riket
bestod dessutom delvis av mindre
autonoma stadsrepubliker,
muni-ci’pier. — I det medeltida Europa
uppkom ung. från 1100-t. ett nytt
S., som präglades av en stark
skillnad mellan landsbygden och
den självstyrande staden, som
hade egen domstol och egna lagar.
I spetsen för de kommunala
frihetssträvandena gingo flerstädes
de under biskopar lydande
städerna, vilkas borgare ofta bildade
sammanslutningar (i Frankrike
kallade kommuner), som
till-tvungo sig makten. Korstågstiden
med dess ökade kommersiella liv
bragte stort uppsving åt städerna.
Samtidigt pågick en
stadsgrund-ning i stor skala, särskilt i
sam-^and med den tyska
kolonisationen i det av slaver befolkade n.
och ö. Tyskland. På 1200-t.
utbildas ett speciellt organ för
stads-styrelsen, rådet, med en 1. flera
borgmästare ss. överhuvud. Även
tillkämpade sig städerna allt
större politisk självständighet,
och särskilt i Italien och
Tyskland utvecklade sig mäktiga
stadsstater. I Tyskland stärkte de sin
ställning genom att för politiska
och ekonomiska syften ingå
förbund; det främsta av dem var
Hansan. På 1300-t. uppstodo
häftiga ståndsstrider mellan de
besuttna och maktägande borgarna
(”patricierna”) och
hantverkar-klassen. De förra voro ofta
organiserade i gillen (se d. o. sp. 1251),
hantverkarna i skrån (se
Skråväsen). Mellan stad och
landsbygd bestod långt in i nya tiden en
stark näringspolitisk motsättning,
i det såväl stads- som
statsmakterna strävade efter att
koncent
rera hantverk och handel till
städerna. Furstemaktens renässans
på 1400- och 1500-t. innebar för
städerna ett nästan allmänt
förintande av den politiska
självstyrelsen; endast i Italien och
Tyskland (jfr Fri riksstad)
be-stodo självständiga städer i större
utsträckning. Efter franska
revolutionen ingår S. i ett nytt
skede, präglat av utsträckt
kommunal självstyrelse och
demokratisering samt av en friare
näringslagstiftning, i vars hägn
städerna i samband med
industrialismens genombrott uppleva
en väldig ekonomisk utveckling.
Medan medeltidens största
städer ej hade mer än omkr.
30,000 inv., ha under 1800-t. ett
stort antal ”världsstäder” med
millioner inv. uppvuxit, och en
mycket stor del av befolkningen
bor numera i städer (i de stora
industriländerna inemot hälften
1. mer). — Det svenska S. daterar
sig från 800-t:s början, då Birka
blev den centrala handelsplatsen i
Svealand. Som sådan efterträddes
det av Sigtuna. Flera äldre
handels- och tingsplatser, ss. Skara,
Linköping, Strängnäs och
Västerås, utvecklades till städer
framför allt genom att göras till
biskopssäten; andra hade
huvudsaki. handeln att tacka för sin
uppkomst, så Kalmar, Lödöse
och medeltidens mest lysande
nordiska stad, Visby. I
stadsstyrel-sen var i äldsta tid konungen, som
ofta ägde mark i städerna,
representerad av en fogde; borgarna
(byamännen) hade eget ting
(byamot). Birger Jarls och
Magnus Ladulås’ regeringar bilda det
första stora utvecklingsskedet i
det svenska S. Den förre grundade
Stockholm samt begränsade det
inflytande i stadsstyrelsen, som
de talrika tyska elementen i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
