Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsväsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1407
Stadsväsen
1408
dåtida stadslivet förvärvat,
genom bestämmelser, av innebörd,
att tyskarna endera skulle bli
svenska medborgare 1. behandlas
ss. ”gäster” (se d. o.). De äldsta
bevarade stadsprivilegierna äro
Magnus Ladulås’ för Jönköping
(1284 och 1288), vari bl. a.
förordnas om en av rådmän
bestående styrelse och domstol efter tysk
förebild. Detta styrelseskick blev
sedan det allmänt gällande.
Alltsedan Magnus Ladulås’ tid, trol.
ännu tidigare, förekom särskild
stadslagstiftning (se
Stadslag). Omkr. 1350 lät Magnus
Eriksson utarbeta en stadslag
för Sthlm, vilken blev gällande
för de svenska städerna i allm.
Enl. denna bestod rådet av
borgmästare och rådmän samt
förnyades successivt genom årliga
val. Till skydd för de svenska
borgarna bestämdes, att ej mer än
hälften av rådet finge utgöras av
tyskar. Under unionstiden
före-kommo nationalitetsstrider i
Sthlm, där tyskarnas rätt att
besätta halva rådet 1471 upphävdes,
men i allm. sammansmälte vid
denna tid det utländska elementet
med det svenska. Även i det
svenska S. gjorde sig gillena och
skråväsendet gällande samt bedrevs en
till principiell uppdelning mellan
stads- och lantmannayrken
syftande näringspolitik med förbud
mot landsköp (se d. o.) o. s. v.
Under Vasatiden främjades
särskilt de större sjöstäderna genom
att städerna uppdelades i
uppstäder och stapelstäder med rätt
till utrikeshandel (se
Stapel-politik) samt genom att det
bottniska handelstvånget (se d. o.)
kraftigt hävdades. Under senare
medeltiden hade många nya
städer uppvuxit; under Vasatiden
åter skedde nybildningen
huvudsaki. i form av kungliga stads-
grundningar, spec. i Norrland (se
d. o. sp. 1042), Bergslagen och
Finland. De nya och flera av de äldre
städerna erhöllo regelbundna
stadsplaner (jfr
Stadsbyggnads kons t sp. 1397 f.). På
Gustav II Adolfs tid genomfördes en
1633 fullföljd reform av
stadsförvaltningen, bl. a. genom allmänt
införande av ett årligen valt
bor-garutskott, borgerskapets äldste
(se d. o.), som handhade
kommunala uppgifter vid sidan av rådet,
samt genom utbildandet av
städernas gamla underdomstolar,
kä’m-nersrätterna. Ss. administrativ
myndighet började rådet på 1600-t.
kallas magistra’t. Om städernas
politiska representation,
borgarståndet, se Borgare sp. 329 f.
Det ekonomiska uppsvinget under
frihetstiden kom särskilt städerna
till del, bl. a. på grund av
skydds-politiken för handel och industri.
Genom 1734 års lag upphävdes
den särskilda stadslagstiftningeft.
Däremot fortbestod i
näringspolitiskt avseende den konstrika
byggnaden av mot varandra avvägda
rättigheter och skyldigheter för
olika städer; härvidlag skedde
genombrottet först vid 1800-t:s
mitt, främst genom
förordningarna om näringsfrihet (se d. o.).
Därefter har småningom den
moderna tiden med industrialism
och järnvägar inträngt i de flesta
svenska städer, och S. har sedan
1850-t. genomgått en väldig
utveckling (1850 bodde blott 10 %
av Sveriges befolkning i städerna,
1900 21 %, 1926 31 %).
Stadsförvaltningen omorganiserades till
efter moderna förhållanden
avpassad självstyrelse genom 1862 års
kommunalförordningar, som bl. a.
införde stadsfullmäktige (se
vid. Kommun). Talrika nya
städer ha uppstått under 1900-t.,
men i motsats till de äldre ha de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
