Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Steninge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1523 Stenknäck—Stenkol 1524
Stenknäck, Coccothrgu’ stes
coccothraustes, en art F i n k
-fåglar med mycket kraftig,
konisk näbb. Huvud och rygg
bruna, hals på översidan askgrå,
buk vit. Europa; tämligen
sällsynt i Sverige, i lövskog. Häckar
i träd. Ägg 4—6, gråvita,
mörkfläckiga. Flyttfågel.
Stenkol, ett naturligt bränsle,
bestående av kol och större 1.
mindre mängder kolväten samt
obrännbara ämnen (aska), mest
lera och skiffer. S. uppkommer
genom att växter anhopas under
vatten, täckas av sediment och
undergå en långvarig
jäsningsprocess, varigenom växternas
cellulosa blir rikare på kol, medan
syret bortgår i form av vatten
och kolsyra. Torv, brunkol, S. och
antracit äro att betrakta som
olika stadier i denna process;
medan trä har en kolhalt av 52
% är kolhalten hos bränntorv
omkr. 60 %, hos brunkol 55—75
%, hos S. 74—96 % samt hos
antracit över 90 %. Brunkol är till
färgen brunt, ger brunt streck
och brunt pulver, förekommer
mest i tertiärformationen, bl. a.
i Tyskland. S. är svart och sprött,
ger svart streck och pulver samt
förekommer i alla fossilförande
system, i större mängd dock
först under stenkolssystemet.
Ant-raciten är svart, glänsande med
mussligt brott och förbrinner
nästan rökfritt; förnämsta
fyndorten är i Pennsylvania. Alla
dessa tre kolsorter förekomma i
form av flötser (se d. o.) av
högst växlande mäktighet, vanl.
flera i följd, växellagrande med
sandsten, skiffer etc. — Den
tekniska indelningen av S. hänför
sig till vissa egenskaper hos
ko
len, ss. halt av flyktiga ämnen,
lågans utseende och
koksningsför-mågan, samt till
användningsområdet, styckestorleken och
behandlingen vid gruvan. Magra
S. (gasfattiga 1. gasrika) brinna
med icke sotande, feta S. med
starkt sotande låga. Vid
upphettning ge sandkol en lös,
sönderfallande koks, bakande kol
mjukna, och sin ter kol sintra
till en fast, porös koks. Vanl.
indelas S. i följande 6 grupper:
1) gasfattiga sandkol
(antra-c i’ t, hushålls kol), 2)
gas-fattiga sinterkol (magra,
kort-flammiga; kaminkol), 3)
bakande kokskol (feta,
kortflam-miga; smide skol), 4)
bakande gaskol [feta långflammiga;
hit höra bl. a. Cannel-coal,
Bog-headkol m. fl. vid gasverk (se
d. o. sp. 1094) använda], 5)
gasrika sinterkol (långflammiga;
gasflajnkol, ån g kol) och
6) gasrika sandkol (brunkol).
De icke feta gasflamkolen
användas för de flesta ändamål, ss. i
flamugnar, gasgeneratorer och
ångpannor. •—• Det ur gruvan
uppfordrade S. underkastas vanl.
skrädning på platsen, varvid
bergarten fränskiljes. Det försäljes
antingen osorterat (styckekol och
stybb i blandning; ty.
Fö’rder-kohle [-kåle], eng. run of
mine [rann åvv majn]), 1. ock
sorteras det i vissa
handelsstor-lekar, ss. harpade kol, nöt- och
småkol samt stybb (ty. Nusskohle
[no’sskåle], Kleinkohle [-[kla’jnkå-le],-] {+[kla’jnkå-
le],+} eng. nuts [natts], beans
[bins], peas [pis], smalls [småls]
etc.). Stybb av icke koksande S.
ger efter brikettering (se d. o.) ett
särskilt i koldistrikten mycket
använt bränsle i hushåll och vid
smärre ångpannor. Vissa kokskol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
