Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenkult ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stenografi, Arends’ (t. v.) och Melins system. Text: ”Vi gå över daggstänkta
berg, som lånat av smaragderna sin färg. Sorger ha vi inga, våra glada visor
klinga, när vi gå över daggstänkta berg.”
privata som i det offentliga
livet men övergingo under
medeltiden till en huvudsaki. av
av-skrivarna använd pergament- och
tidsbesparande skrift för att efter
en kort renässans under
karoling-erna snart helt och hållet
glömmas. — Den moderna S.
utvecklades tidigast i England. Som
dess grundare räknas vanl. J.
Willis, den förste, som uppställde
en S. med tecken för bokstäver 1.
ljud (1602). Willis använde
huvudsakl. raka streck i olika
riktningar samt cirkeldelar.
Vokaler mellan konsonanter angå vos ej
med eget tecken utan genom
efterföljande konsonants olika
ställning till föregående konsonant
(in-termitterande vokalbeteckning).
Han grundläde härigenom den
s. k.
gammalgeometris-k a S., vidare utvecklad av bl. a.
E. Willis, Th. Shelton, J. Rich
och Th. Gurney (1750). J. Byrom
(c: a 1720) grundade den s. k.
nygeometriska S. Han skrev
konsonanttecknen
sammanhängande och betecknade vokal i inljud
med en fristående punkt i olika
ställning (interpunkterande
vokalbeteckning). Denna S.
utvecklades vidare av S. Taylor (1786)
samt vann sin fulländning hos
I. Pitman (1837), vars system
under nära ett sekel kunnat
be
traktas som ett engelskt
enhetssystem. Det har emellertid i J. R.
Greggs ”halvkursiva” system
(1888), med särskilda
bokstavs-tecken för vokalerna (bokstavlig
vokalbeteckning) och
konsonanttecknen i den vanliga skriftens
lutning, fått en farlig medtävlare,
som spec. i Amerika nästan helt
utträngt Pitmans olika system
och även i England på senaste
tiden alltmer vunnit terräng. —
Först med revolutionen 1789
började man i Frankrike
intressera sig för S. Det första
systemet av betydelse blev Th. P.
Bertina översättning av Taylors
system (1792). Detta utvecklades
vidare av H. Prévost (1827), A.
Delaunay (1866) och Havette
(1899). Conen de Prépéan (1813)
införde bokstavlig vokalbeteckning
och använde därvid cirklar och
cirkeldelar, en idé, som senare
upptogs av bl. a. A. Paris (1822) och
E. Duployé (1867). I Frankrike,
utom Paris, där Prévost-Delaunay
överväger, är Duployés system
det mest spridda. Alla dessa
franska system äro
geometriska, och upprepade försök med
kursiva system ha varit
resultatlösa. — Även i Tyskland
framkommo omkr. 1800 en del
geometriska system, men större
betydelse fick S. först med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
