Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stiernhöök ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1571
v. Stiernman—Stiftelse
1572
studier i Paris och valdes 1489
till biskop i Åbo. S. försvarade
ivrigt kyrkans frihet, då Sten
Sture d. ä. vid ett tillfälle sökte
inkräkta därpå, och tog i kampen
mellan denne och Jakob Ulvsson
parti för den senare. Se även
Finland sp. 1585.
v. Stiernman, Anders
Anton, f. 1695, d. 1765, adlad 1743,
historiker, chef för riksarkivet
1740. Bland alstren avS:s
mångsidiga forskar- och
utgivarverk-samhet märkas de mycket
anlitade Alla riksdagars och mötens
be-sluth (3 bd och bihang, 1728—
43), Kongliga bref, stadgar och
förordningar etc. angående
com-merce, politie och æconomie (6 bd,
varav de två sista postuma, 1747
—75), Svea och Götha
höfdinga-minne (I, 1745 och 1836, II, 1835).
Stiernstedt, se Stjernstedt.
Stiernstolpe, Jonas
Magnus,! 1777, d. 1831, skald,
översättare, expeditionssekreterare.
S., som spelade en framträdande
roll i det litterära
Stockholmslivet på 1820-t., skrev
versberättelser och sagor i Wielands stil
samt översatte bl. a. dennes
arbeten, Blumauers Aeneis (3 dir,
1813—14) och Cervantes’ Don
Quijote (4 dir, 1818—19).
Stift (eg. något instiftat,
förordnat). 1. I nordiskt språkbruk
beteckning för biskops
ämbetsområde (i Norge numera utbytt mot
bispedömme). I synnerhet i de
germanska länderna, där städerna
voro få, fingo S. en betydlig
omfattning. Under hela medeltiden
voro S. trots påvarnas
centralisa-tionssträvanden tämligen
självständiga, men i nyare tid ha de
provinsiella olikheterna mestadels
försvunnit (i Sveriges evangeliska
kyrka eg. först med 1686 års
kyrkolag; jfr Kyrkoordning).
Om den svenska stiftsindelningen
se Sverige samt art. om de
enskilda S. — 2. I katolska kyrkan
urspr. beteckning för dom- och
kollegiatkapitel, spec. i deras
egenskap av egendomsbesittande
korporationer. I de fall, då
abbo-ter lyckades hävda sin ställning
ss. självständiga herrar över
större klosterdomäner, talar man
även om abbotstift. Även
kvinnliga S. (jungfrustift)
inrättades, med abbedissor etc. ss.
styrande. I Tyskland bestodo en
hel mängd S. ss. riksomedelbara
ända till 1803. Vid reformationen
hade en del abbotstift o. d.
förvandlats till skolor 1.
välgörenhetsanstalter. Några jungfrustift
(bland dem Quedlinburg)
bevarades i sin hävdvunna form,
medan S. vid kollegiat- och
domkyrkor i allm. upplöstes. ■— 3. I
åtskilliga protestantiska länder
namn på stiftelser för ogifta
adliga damer (i Danmark och Norge
även för ofrälse). I Sverige
finnes Vadstena adliga jungfrustift
(se d. o.). Somliga S. äro baserade
på indragna kloster 1.
jungfrustift, andra i nyare tid grundade
efter förebilden av de äldre.
Stift, se Pistill.
Stiftarbilder, i spec. medeltida
kyrkokonst förekommande
framställningar av personer, som
genom donationer 1. stiftelser
gynnat kyrkan. S. kunna ingå i
själva kyrkans
skulpturutsmyck-ning, ss. de berömda S. i domen i
Naumburg (se ill. till
Klädedräkt sp. 927), men vanligast
förekomma de å altaren.
Stiftelse, en för visst ändamål
avsatt förmögenhet, vilken ss.
självständigt rättssubjekt kan
förvärva rättigheter och ikläda
sig förpliktelser av olika slag.
Svensk rätt har så gott som inga
bestämmelser om S., dess
rättsliga natur och ställning, utan
en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
