Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stikisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1577
Stikisk—Stil
1578
ning. Ss. teolog intog han en
moderat ortodox ståndpunkt.
Sti’kisk [-kisk] (av grek.
sti’kos, rad), se Metrik sp.
1569.
Sti’klastad, Stiklestad,
gård i Nord-Tröndelag fylke,
Norge, i Værdalen ö. om
Trond-hjemsf jorden. Om slaget vid
S. 1030 se Olof sp. 1288.
Stikomyti’ (av grek. sti’kos,
rad, och my’tos, replik), en spec.
i forngrekisk dramatik
förekommande art av replikföring, där
varje replik omfattar blott en
versrad. S. användes främst i
avgörande, högdramatiska scener.
Stil ( av lat. sti’lus, eg.
skriv-stift, skrivart). 1. I allm.
beteckning för ett enhetligt, av vissa
genomgående egenheter präglat
sätt att utföra något (t. ex. ”god
S.” i fäktning) 1. sätt att vara
(”det är god S. på honom”);
stundom skriftlig uppsats
(”skol-stil”). Spec. brukas S. inom
estetik, konsthistoria och
språkvetenskap i bet. enhetlig, på ett
1. annat sätt egenartad form för
ett visst innehåll. Det för en viss
S. säregna kan sammanhänga med
innehållets beskaffenhet (t. ex.
predikostil), med något
tidstypiskt (t. ex. gustaviansk S.),
med en viss miljö (t. ex.
allmogestil), med vissa
konstnärliga principer (t. ex.
idealistisk, realistisk, naturalistisk,
klassisk, romantisk, abstrakt,
konkret S.), med för vissa
konstarter karaktäristiska egenheter
(t. ex. episk, lyrisk, målerisk,
plastisk S.). Men med dessa mer
objektiva faktorer förenas alltid
mer subjektiva, t. ex. känsloläge
(ironisk, patetisk S. o. s. v.),
personlig egenart (en viss konstnärs
S.). Termen S. innebär alltid
samstämmighet mellan skilda
element; frånvaro av sådan
sam
stämmighet åstadkommer
stil-blandning. Ofta tages S. i
mera inskränkt bet., ung. = god
1. enhetlig S., personlig S. (”han
har S.”; ”stillös”). — Konstli.
Med hänsyn till det för ett visst
tidsskede speciellt utmärkande
konstnärliga uttryckssättet,
klarast framträdande på det
dekorativa området, talar man om olika
konststilar, ss. dorisk,
jo-nisk och korintisk stil, romansk
stil, gotik, renässans, barock,
rokoko, nyklassicism. Spec. i
fransk och engelsk konst men
stundom även i svensk ha
stilbeteckningarna hämtats från
re-gentnamnen, t. ex. Louis
seize-stil, Queen Anne-stil,
gustaviansk stil och Karl Johansstil.
— Språkv. Som motsats till S.
användes stundom termen s p r å k.
S. avser då särskilt det sätt,
varpå ett särpräglat innehåll
kommer till uttryck, medan språk ej
innebär tanken på något
särpräglat. Jfr Stilisti k. — Genom
skilda faktorer (känsla,
bildningsgrad, ämnets art m. m.), som
verkat dels i förening, dels var för
sig, är språket uppdelat i flera
med hänsyn till stämning 1.
psykologisk inställning
överhuvud sinsemellan skiljaktiga
stilar t e r, vilka visa avvikelser i
ordförråd, former, syntax o. s. v.
Man talar om högre S. (t. ex.
poetisk och religiös S.), lägre
S. (t. ex. grovkornigt komisk S.)
och, rätt artskild från dessa,
mellanstil 1.
normalpros, a, där det subjektiva
elementet starkt står tillbaka.
Övergångsformer finnas. — 2. Gamla
S., nya S., se Tideräkning.
— 3. Benämning på de lösa
bokstavstyper, med vilka trycksaker
framställas. S. tillverkas av
stil-m e t a 11, en legering av c:a 67 %
bly, 28 % antimon och 5 % tenn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
