Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stilett ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1583
Stilla bälten—Stilla havet
1584
hänga med mer elementära krav
(se Språkriktighet), dels
äro av högre och estetisk art
(t. ex. kravet på liv och
åskådlighet). — Av vikt är skillnaden
mellan rent teoretisk S. och
normativ (regelgivande) S. Den förra
sysslar med vissa stilriktningar 1.
stiltyper och särskilt med de
verkliga författarnas stil ss. ett led i
en litterär analys; den senare
däremot söker från allmänna
utgångspunkter uppställa regler för
ett ”gott” språk. Den
vetenskapliga S. har ej gamla anor i
Sverige. Tack vare de sista
årtiondenas samarbete mellan
litteraturforskning och filologi har den
emellertid, ss. liggande mellan
båda dessa vetenskaper, börjat
idkas livligare. Bland målsmän
för svensk S. märkas E. Tegnér
d. y. och J. G. Cederschiöld.
Stilla bälten, detsamma som
kalmregioner.
Stilla havet, Stilla 1.
Stora oceanen, Söderhavet,
eng. The Pacific, det största av
de tre världshaven, omfattar
179,7 mill. kvkm. 1. % av
jordytan och sträcker sig mellan
Amerika i ö., Asien och Australien i
v. samt Antarktis i s. Det står s.
om Amerika och Australien i
förbindelse med Atlantiska och
Indiska oceanerna samt i n. genom
det smala och grunda Berings
sund med Polarbassängen. -—
D jupförhållanden. Medeldjupet
uppskattas till 4,030 m. De
största djupen äro belägna i
långa, smala rännor (”gravar”),
vilka huvudsaki. finnas nära
Asiens kust. De viktigaste äro
Japanska graven (8,513 m.),
Alaskagraven (7,382 m.),
Maria-nergraven (9,635 m.) och
Filippi-nergraven (största djup enl. äldre
mätningar 9,788 m.; ett nyfunnet
djup på 10,430 m., världshavets
största hittills uppmätta,
torde tillhöra denna grav). I S:s
centralare delar ligga (mellan 20°
och 40° s. br. samt 170° och 180°
v. 1.) Kermadecgraven (9,427 m.)
och Tongagraven (9,184 m.). En
bred, flack bottenrygg på c:a
3,300 m:s djup, som utgår från
Central-Amerika i en båge mot
s.v., s. och ö., avstänger mot
Syd-Amerika ett djupare bäcken med
Atacamagraven (7,635 m.). —
Kustbildning och öar. S:s n. och
v. kuster äro utbildade med
randhav, som genom ökedjor avspärras
från öppna oceanen. Viktigast äro
Berings hav (innanför
Aleuterna), Ohotska havet (innanför
Ku-rilerna), Japanska havet
(innanför Japanska öarna),
östkinesiska havet med Gula havet
(innanför Ryukyuöarna) samt
Syd-kinesiska havet (innanför
Filippinerna och Sundaöarna).
Förbindelsen mellan S. och Indiska
oceanen n. om Australien går över
flera av ögrupper instängda
havs-bäcken (Celebessjön, Bandasjön,
Javasjön, Arafurasjön), vilka
bilda Australasiatiska öhavet. IS:s
centralare delar finnas endast
tvenne större öar, Nya Zeelands
Nordö och Sydö, men däremot ett
mycket stort antal mindre öar,
efter sin befolkning
sammanfattade i tre huvudgrupper,
Mikronesien, Melanesien och
Polynesien. — Ang. bottenavlagringar
jfr H a v sp. 513 f. —
Havsströmmar. På ömse sidor om ekvatorn
löpa från ö. mot v. norra och
södra ekvatorialströmmarna och
mellan dessa en ekvatorial
motström. N. ekvatorialströmmen
viker vid Filippinerna av mot n.
och följer under namn av
Kuro-Shioströmmen Japans östkust. En
gren av s. ekvatorialströmmen
viker av mot s. längs Australiens
östkust. Alla dessa strömmar äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
