Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1653
Stockholm (Historia)
1654
1926). — Förortstrafiken
om-besörjes av spår vägslin jer (till
Skarpnäck, Mälarhöjden, Gröndal,
Tellusborg, Ulvsunda, . Ålsten,
Sundbyberg, Lidingö; 20,6 mill.
passagerare 1926), lokaltåg å
järnvägarna (13,9 mill.
passagerare 1926) och ett mycket stort
antal omnibuslinjer (6,4 mill.
passagerare 1926). — Historia.
Medeltiden. Namnet S. (vars
etymologi är omstridd) möter
först 1252. Säkerligen fanns
tidigare på holmarna vid
Mälarut-loppet en viss bebyggelse, och trol.
har en befästningsanläggning
tillkommit på nuv. Stadsholmen vid
1100-t:s slut. Ett stadssamhälle
grundades här enl. traditionen vid
1200-t:s mitt av Birger Jarl.
Staden tillväxte hastigt genom den
uppblomstrande bergshanteringen
i Bergslagen, vars alster utfördes
över S., och genom den
stapelpolitik, som till S. koncentrerade
särskilt den norrländska handeln. S:s
äldre privilegier, bekräftade av
Erik av Pommern, äro förlorade
(äldsta egentliga privilegiebrevet
är från 1436) ; om i S.
gällande stadslagar se d. o. Den
uppblomstrande handelsstaden
lockade till sig talrika tyskar, som
snart fingo stor makt. Under
Al-brekts av Mecklenburg regering
ökades spänningen mellan borger
-skapets svenska och tyska element
och kom till utbrott 1389, då S. för
den avsatte Albrekts räkning
försvarades av den tyska
besättningen mot drottning Margareta och
då tyskarna anställde ett blodbad
på det svenska borgerskapet (se
K äpplinge holmen).
Under unionstiden spelade
besittningen av S. en ytterst viktig
politisk roll. Efter den svenska
segern på Brunkeberg 1471
upphävdes stadslagens bestämmelse,
att stadens styrelse till hälften
skulle bestå av tyskar. S:s
framgångsrika kamp vid 1500-t:s
början mot de danska inkräktarna
ändade dock med stadens
dagtingan sept. 1520 efter ett
hjältemodigt försvar av Kristina
Gyl-lenstierna. Därpå följde
”Stockholms blodbad” (se d. o.), som
utgör en hemsk avslutning på S: s
medeltidshistoria. — Under hela
medeltiden var S. praktiskt taget
begränsat till nuv. Stadsholmen
1. Staden mellan broarna. Till
stadens mark hörde dock även Åsön
1. Södermalm, som trol. tidigt
donerats till S. och låg under S:s
jurisdiktion i likhet med
Norrmalm. På ”malmarna” var
bebyggelsen obetydlig, ofta genom
direkta förbud hindrad i sin
utveckling. De märkligaste byggnaderna
här utgjordes av Maria
Magdalenas kapell på Södermalm samt
Jakobs kapell och Klara kloster
på Norrmalm på platsen för de
nuv. kyrkorna med samma namn.
Det tätt bebyggda samhället på
Stadsholmen omfattade tidigast
området mellan Väster- och
Österlånggatorna, utefter vilkas
innersidor gick en med porttorn
försedd ringmur, av vars grundvalar
underjordiska rester ännu finnas
kvar. Stadsplanen här har i det
stora hela bibehållit sin medeltida
karaktär, delvis med mycket
ålderdomliga drag. Centrum var
nuv. Stortorget, vid vilket
rådhuset låg. Den från 1200-t.
stammande Storkyrkan kvarstår ännu,
visserligen i rätt förändrad
gestalt, medan det till stora delar
från medeltiden härrörande
slottet nedbrann 1697. Redan under
medeltidens senare del började
bebyggelsen sträcka sig utanför den
gamla stadsmuren och ned till
stränderna. Nuv.
Helgeandsholmen bestod av en större och ett
par smärre holmar. Riddarholmen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
