Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora Lundby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Stora nordiska kriget
8
de i S. Hans plan var att rikta
en stöt mot Rysslands hjärta
Moskva. Genom den lysande
ka-vallerisegern över Mensjikov vid
Holovtjin (1708) banade han sig
väg till Dnjeprlinjen men
nödgades på grund av ryssarnas
härjningar att böja av mot s. till
Se-verien. Där förekoms han av
ryssarna och tågade då ner till
Ukraina, vars ”hetman” Mazepa
övergick till honom. Ett streck i
räkningen var A. L. Lewenhaupts
(se d. o.) nederlag vid Ljesna.
Kring årsskiftet 1708—09
inträffade en stark köld, som vållade
stor skada på armén i Ukraina
och hindrade omedelbar offensiv
mot Moskva. 28 juni 1709 blevo
svenskarna i stället angripna vid
Poltava och ledo ett nederlag,
som var en följd av härens
deci-mering, konungens oförmåga på
grund av en blessyr att själv föra
befälet samt den därav följande
bristen på enhetlig ledning.
Därtill kom K. G. Roos’ ödesdigra
missgrepp och nederlag. Några
dagar senare inträffade emellertid
en katastrof, då hären, instängd
mellan Dnjepr och Vorskla vid
Perevolotjna, trots fiendens
underlägsenhet kapitulerade. Den
sjuke konungen hade då förmåtts
rädda sig över på turkiskt
område. — August återtog nu polska
kronan, ryssarna erövrade
Estland och Livland 1710, danskarna
återinträdde i kriget och
över-gingo till Skåne, varifrån de dock
hastigt utdrevos efter Magnus
Stenbocks seger vid Hälsingborg
1710. Karl vistades 1709—14 i
Turkiet, som han eggade till
krig mot Ryssland. Men den
turkiske storvesiren
försummade tillfället att taga den ryska
hären med tsar Peter tillfånga
vid Pruth (1711), och kriget
avslutades snart. Karls plan, att
en svensk här skulle överföras
till Polen, uppsköts år efter år
på grund av styrelsens i Sverige
bristande förmåga 1. intresse.
Först 1712 kom expeditionen till
stånd under M. Stenbock. För
svag att bege sig till Polen, drog
sig hären åt v. för att angripa
Danmark, segrade visserl. vid
Gadebusch men blev innesluten
i Tönning i Holstein och måste
kapitulera 1713. S. å. inföllo
ryssarna i Finland, som snart helt
besattes, och Stettin kom i
händerna på det neutrala Preussen.
Bremen-Verden hade 1712
erövrats av danskarna, som 1715
sålde det till Hannover. Efter
”kala-baliken” (se d. o.) i Bender
hölls Karl fången i Turkiet
men fick efter dess fredsslut
med Ryssland och Polen
återvända. Efter sin ankomst till
Stralsund (1714) sökte han i det
längsta försvara Pommern, men
då hoppet var ute och Preussen
och Hannover (-England) slutit
sig till Sveriges fiender för att få
behålla resp. Pommern och
Bremen-Verden, begav sig Karl över
till Sverige (1715). — Hans
militära plan var en offensiv mot
Norge, som sattes i gång 1716
utan resultat och 1718 med stor
kraft och framgång i början.
Samtidigt drevo Karl och hans
minister Görtz (se d. o.)
diplomatiska underhandlingar för att
spränga alliansen mot Sverige.
Dessa pågingo, då Karls död
inträffade (30 nov. 1718). Den nya
regeringen demobiliserade
fälthären, vilket hade till följd, att
landet utsattes för svåra härjningar
vid kusterna, såväl av danskarna
i v. som ryssarna i ö. Fred slöts
med Hannover-England 1719 (mot
Bremen-Verdens avstående), med
Preussen 1720 (mot avträdande
av s. Vor-Pommern) och med Dan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
