Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Storbritannien (Ytbildning)
20
Storbritannien. Dal i Grampianbergen, Skottland, med floden Dee.
da veckade silurlager en 700—
800 m. hög platå. Floddalar ha
uppdelat denna i smärre partier,
hland vilka Cheviot Hills ha
de-voniska eruptiv. Platåerna täckas
av mossar och hedar; dalarna äro
fruktbara. Höglandets s. gräns
markeras av en sänka från
Sol-way Firth till Tynes mynning.
— En linje från Hartlepool vid
Nordsjön till Exmouth vid
Engelska kanalen delar
England i två helt olika områden.
I v. delen förekomma
övervägande hårda paleozoiska bergarter
och en mera kuperad terräng;
här finnas de stora
stenkolslag-ren. Från n. till s. löpa
Pen-ninska bergen, en antiklinalrygg,
veckad i slutet av
karbonperio-den; i dess mitt utgöres
berggrunden övervägande av kalksten
från äldre karbon, bildande en
tämligen kal platå. Ä ömse sidor
om Penninska bergen ligger ett
lägre kullområde med rika
sten-kolslager och därintill slätter,
”Central plain”, med berggrund
av new red sandstone kring
floderna Tees, Ouse och Trent i ö.
och s., Mersey och Eden i v. I
n.v. ligga Cumbriska bergen (se
d. o.), ett granitmassiv från
silur-perioden, vari istidens glaciärer
skapat radiärt utstrålande,
sjörika dalar. Berggrunden i Wales’
högland utgöres av veckade
silur-och devonlager, som i Snowdon
nå 1,085 m. ö. h. Wales’ s. del
och Cornwall med Devonshire
äro rester av Hercyniska bergen
(se d. o.). En del av Wales’
kollager ha av trycket vid
bergs-kedjeveckningen omvandlats till
antracit. Halvön s. om
Bristolkan alen är en av dalar
sönderskuren platå med paleozoiska
lager (högsta punkt Yes Tor i
Dartmoor, 621 m.). Utanför Kap
Landsend ligga granitklipporna
Scillyöarna (se d. o.). S.ö.
huvuddelen av England består av
nästan orubbade, mot s.ö. svagt
lutande skikt av sand-, kalk- och
lerstenar; genom erosion ha 200
—300 m. höga, mot n.v. vettande
terrassbranter utbildats. Bland
dessa märkas ung. från Tees’
mynning till Bristol trakten
höjd-ryggar av jurakalk, ss, Cottes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
