Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Storbritannien (Historia — 1783)
50
Edinburgh Review, Quarterly
Review och Review of Reviews.
— Historia. Det
aristokratiska p a r l a m e n t s v ä l d e t.
Stsutveckling till
världsvälde (till 1815). Den
1707 under drottning Anna (1702
—14) genomförda realunionen
mellan England och Skottland (se
dessa ord resp. sp. 1081 och 867
f.) var en yttre bekräftelse på en
mer än sekelgammal förbindelse
och medförde ingen förändring i
de förenade rikenas yttre
ställning. I Spanska tronföljdskriget
(se d. o.) fortfor S. att skörda
lagrar tack vare Marlboroughs
fältherresnille, men ett omslag i
dess politik följde i samband med
ett parti- och personskifte 1710
(jfr M a r 1 b o r o u g h). En
tory-regering under Oxford och
Boling-broke avvecklade S:s deltagande
i kriget i samband med för S.
ofördelaktiga förändringar i den
europeiska situationen. Genom
freden i Utrecht 1713 erhöll S.
Gibraltar, Minorca,
Newfoundland och vissa områden i Kanada.
Från denna tid börjar S. räknas
som världens förnämsta sjömakt.
Anna efterträddes enl. den 1701
antagna A et of Settlement (eg.
”fastställelselagen”, arvsföl
jdsla-gen”) av kurfurst Georg av
Hannover, G e o r g I (1714—27),
varvid en till 1837 bestående
engelsk-hannoveransk personalunion
inträdde. Jakob II :s son hade bland
tories många anhängare,
”jako-bi terna”, men deras försök att
genom ett uppror i Skottland
1715 gagna hans sak
misslyckades (se S t u a r t). Georg iakttog
obrottslig trohet mot S:s
parlamentariska statsskick, och då
största delen av tories envist höll
fast vid pretendenten, var
konungen hänvisad till att stödja
sig på whigs, som förblevo vid
makten ända till 1761. Ett
omslag i S:s yttre politik var det
närmande till Frankrike, som
betecknades av S:s deltagande i
kvadruppelalliansen (se d. o.) och
Hannoverska alliansen (se d. o.).
—■ Sedan en stor finanskrasch, The
South Sea Bubble (se
Söder-havskompaniet), förorsakat
regeringsskifte, följde under
Wal-pole en lång, fredlig styrelse.
Under Georgs son, Georg II (1727
—60), uppstod på 1730-t.
opposition mot Walpole. Konflikter med
Spanien ledde mot Walpoles vilja
till krig 1739. Härigenom kom
S. även i krig med Frankrike och
indrogs i Österrikiska
tronföljdskriget (se d. o.). Den lama
krigs-ledningen ledde till Walpoles fall,
och situationen utnyttjades till
en ny skotsk-jakobitisk resning
(se S t u a r t). Den nedslogs
1746, varefter även Skottland
kuvades och berövades sin i
högländerna dittills gällande
klanförfattning. Genom freden i Aachen
1748 återställdes status quo, men
alla tvistefrågor i kolonierna
lämnades öppna, och redan 1755
återuppblossade kriget (se
Sjuåriga kriget). Den härpå
följande freden i Paris 1763, som
gav S. Frankrikes
nordamerikanska kolonier, främst Kanada,
markerar det avgörande steget i
S:s utveckling till världsvälde
(se härom Brittiska riket
sp. 575 ff.). — Georg TT:s sonson
Georg III (1760—1820) fann i
sina strävanden att öka
konungamaktens inflytande stöd hos
tories, som äntligen hade försonat
sig med huset Hannover. Den
dominerande frågan blev den
skatte-politiska konflikten med
kolonierna i Amerika, vilken ledde till
förlusten av dessa kolonier (se
Nord-Amerikas Förenta
Stater sp. 934 ff.). Gentemot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
