Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strukturkemi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Strumpa—Struphuvud
120
Struphuvud hos människa, sett uppifrån.
F.s. falska stämband, L.s. ljudspringa,
SI. struplock, S.s. svalgets slemhinna,
T tunga, Ä.s. äkta stämband.
förstoring av hela 1. delar av
sköldkörteln (jfr d. o.), oftast
förekommande hos kvinnor. S.
uppträder inom vissa familjer
samt endemiskt i vissa trakter,
varvid geologiska förhållanden
och dricksvattnets beskaffenhet
stå i samband med dess
uppträdande. I sina lättare, ofarliga
former är S. mycket vanlig på
sådana orter. I vissa fall uppstå
allvarligare allmänna symtom,
beroende på en ökning i körtelns
funktion, ss. vid Basedows
sjukdom (se d. o.), 1. på en
minskning, ss. vid kretinism (se d.
o.). Farlig kan en S. även bli
genom sin storlek, särskilt om
den växer inåt och hindrar
funktionen av omgivande organ (de
stora blodkärlen, luftvägarna).
Elakartad svulstväxt i körteln
betecknas som mali’gn S. En
enkel S. tarvar i allm. ingen
behandling men kan stundom
förbättras med jod- 1.
röntgenbehandling. Vanl. är dock operativ
behandling bäst och säkrast.
Strumpa, se Häst sp. 1159.
Strupe, se Luftstrupe,
Matstrupe och
Struphuvud. Som S. betecknas ofta
halsens främre del.
Strupfotingar, Laemodi’ poda,
en grupp M ä r 1 d j u r. Främsta
mellankroppssegmentet är
sammansmält med huvudet; dess
benpar synes därför utgå från
struptrakten. De långa, smala
CapreTZa-arterna leva vid
Sveriges västkust, bland alger, de
platta, breda valfisklössen,
C y’amus, parasitiskt på huden av
valar.
Struphuvud, beläget i halsens
mitt, är ett hos människan c:a
6 cm. långt rör med rörliga
brosk-stycken i väggen. S. är en del av
den kanal, genom vilken
andningsluften passerar, samt är ett
inuti slemhinnebeklätt,
Ijudalst-rande organ. E i n gbr o s ke t,
S:s nedre del och fäst vid
luftstrupens övre del, har form av en
ring, låg framåt och bakåt höjd
till en fyrkantig skiva.
Sköld-b r o s k e t, två fyrkantiga,
framåt sammanvuxna skivor, har
form av en bakåt öppen vinkel.
Dess främre del, ad a m säp p
-let, bildar framtill en
utbukt-ning under huden. Den bakre
randen har upptill och nedtill
utskott (horn) ; de nedre leda mot
ringbrosket. På dettas bakre del
sitta de två, rörliga, små,
trekantiga kannbrosken.
Omedelbart under tungans bakersta
del sitter ett tungformat brosk,
struplocket (epiglo’ttis),
som vid sväl jning tillsluter S. och
hindrar inträngande av vätska 1.
fasta partiklar i S. De olika
brosken kunna utföra olika
rörelser förmedelst talrika små
muskler. Ovanför ringbrosket bildar
slemhinnan på vardera sidan ett
veck, de verkliga
stämbanden, vilkas fasta underlag
består av starka, elastiska band
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
